Skötsel och utveckling av golfbanan

Grundutbildningen - GUB startar 7 november i Skåne.

Vidareutbildningen - VUB startar 9 januari 2017 på västkusten.

Läs mer om utbildningarna här

Tyvärr är vinterskador väldigt vanligt i Norden. Frågeundersökningen som vi gjorde i fjol visar att skador förekommer minst vart femte år på 65 % av golfbanorna. Den vanligaste orsaken är istäcke. Brist på syre och anhopning av koldioxid och skadliga gaser under isen är livsfarligt om istäcket blir långvarigt.

Efter vinterskador måste greener och andra gräsytor sås om och detta arbete är svårt, tidskrävande och dyrt. Tid är verkligen pengar när det gäller vårstart. Golfarna är otåliga att komma ut på banorna efter en lång vinter och banägarna gör allt de kan för att kunderna skall bli nöjda. Greenkeepern måste på ett eller annat sätt få banan spelbar så fort som möjligt. Men hur? Det tar tid för jordvärmen att stiga i ett fuktigt land med kalla majnätter och bevattningen är sällan i gång så tidigt. Detta ger stora utmaningar för de som ska få gräsfrö att gro.

Är det alltid lämpligt att så tidigt?
Många greenkeepers har erfarenhet av att de måste vänta länge för att få se de efterlängtade spirande gräsplantorna. Några gånger väntar de också förgäves.
Det är två nyckelfaktorer för frögroning: lagom fuktigt och bra temperatur. Dessutom nämns ofta tillgång till syre och frånvaro av groningshämmande ämnen, men det kan vi komma tillbaka till i ett annat sammanhang. Trots utmaningar med bevattningsanläggningar och filt är det oftast möjligt för greenkeepern att ha kontroll på fuktigheten. Temperaturen däremot får vi överlåta till högre makter. Vi vet nu hur viktig denna faktor är för hur fort de olika gräsarterna gror. I fjol gjorde vi en rad olika groningsförsök. Här är något av det vi fann.

Figur 1 visar groningsförloppet av rödven «Jorvik», brunven «Villa», krypven «Independence», rödsvingel «Musica» och vitgröe (ospecificerad) vid 25/15⁰C (dag/natt-temperatur). Vid denna höga temperatur grodde 60-80 % av rödven, brunven och krypven redan efter 5 dagar. Vitgröen var lite senare, men 80 % hade grott efter 7 dagar. Rödsvingeln grodde långsammare och 80 % hade grott först efter 19 dagar.
Att brunven och rödven inte nådde högre groningsprocent än ca 80 i detta försök kan bero på olika förhållanden mellan fröpartierna som användes, exempelvis olika ålder. Rödsvingelfrö klarar sig normalt sett sämre på lager än venfrö. Vår poäng är att illustrera groningshastigheten hos de olika arterna och här är rödsvingel vanligtvis långsammare än ven och vitgröe.

Vi upprepade försöket vid en lägre temperatur (15/5⁰C dag/nattemperatur) och resultatet ser du i figur 2. Detta är mer liknande det du kan vänta dig under en klar dag tidigt om våren. Vid 15⁰C gror rödven och brunven förhållandevis fort med 51 respektive 67 % groning efter 7 dagar. Krypven däremot var verkligen hämmad av den låga temperaturen och efter 7 dagar hade bara 28 % grott. Vitgröe blev också hämmat av den låga temperaturen, men inte i samma omfattning som krypven. Efter 7 dagar hade 37 % av vitgröefröet grott. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att krypven gror snabbare än vitgröe när det är varmt, medan vitgröe är vinnaren vid låga temperaturer. Rödsvingel hämmas ordenligt vid låg temperatur. Lägg märke till att bara 2 % av fröet har grott efter 7 dagar.

Frörötterna växer inte lika fort
Hur fort frörötterna växer är viktigt för hur gräsarterna konkurrerar med varandra i startfasen. De som kommer först fram till vatten och näring kommer ha stora fördelar framöver. Vi gjorde försök gällande rottillväxt vid 15⁰C om natten och 25⁰C om dagen.
Figur 3 visar att vitgröe hade mer rötter efter fyra dagar vid 25/15⁰C jämfört med rödven, brunven och krypven. Däremot var rödsvingelns frörötter jämförbar med vitgröens. Det betyder att så snart rödsvingeln grott, har den god konkurrensförmåga i fall vitgröe inte har fått för långt försprång.

Sammanfattning
Groningshastighet och tillväxt av frörötter är viktiga konkurrensfaktorer när olika gräsarter ska etablera sig på greener efter vinterskador. Vitgröe får ofta ett försprång i denna konkurrens då den gror snabbare än krypven och rödsvingel när temperaturerna är förhållandevis låga och i och med att dess frörötter växer fortare än venarternas. Små groende venplantor som får konkurrens av vitgröe blir ofta utkonkurrerade.

Praktisk nytta av dessa försöksresultat
- Om vi har mycket vitgröefrö i vinterskadade greener, så kommer vitgröe snabbt tillbaka och det kommer att vara svårt för det sådda fröet att konkurrera med vitgröen.
- Om vi sår vid högre jordtemperatur (väntar lite) är det större chans att «ädelgräset» klarar sig i konkurrensen med vitgröen.
- Använd gärna vårtäckningsdukar som höjer jordtemperaturen. Detta är särskilt viktigt om du vill få fram rödsvingel och krypven.
- Rödsvingel bör du inte så när det är kallt. Det kan rätt och slätt vara bortkastade pengar. Vänta tills jorden är varm.
- Ska du så in nya arter eller sorter i en etablerad gräsyta, så är sommaren den bästa tidpunkten med tanke på konkurrensen med vitgröefrö som ligger i marken.

Bild från vänster:
Figur 1. Procent groning vid 25/15 °C (dag/natt-temperatur) för fem gräsarter som används på greener.
Figur 2. Procent grott frö vid 15/5°C (dag/natt-temperatur) för fem gräsarter som används på greener.
Figur 3. Rotlängd per fröplanta (mm) efter 4 dagar vid 25/15°C (dag/natt).

Hur snabbt rullar bollen är en viktig aspekt i detta men än viktigare är förmodligen hur bollen rullar på greenytan. Hoppar den och styrs den av gräset eller "flyter den" fram? Även hur hård ytan är och därmed hur väl bollen tas emot vid inspel är viktigt för att kunna göra spelaren rättvisa.

Ofta får banchefen frågan: "vilken stimp är det idag?" och många gånger klagas det på att greener är för långsamma. En vanlig kommentar är också att "grannens bana är mycket snabbare".

För att ta reda på hur det verkligen ligger till bestämde jag mig för att mäta samtliga mina 50 banor under juli månad då banorna på västkusten ska vara som bäst. Vi mätte en green per bana som ansågs representativ och mätning gjordes av snabbhet och jämnhet (ärlighet) samt hårdhet för att utröna hur dessa mätstorheter förhåller sig till varandra.

Efter analys av resultaten utkristalliserades sig nedanstående observationer.

Resultat från greenmätningen

Det allmänna intrycket av samtliga banor jag besökte var mycket gott. Mycket fina greenytor med väldigt få skador. Den vanligaste typen av skador som ändå fanns och försämrar spelbarheten var i form av icke eller dåligt lagade nedslagsmärken vilket egentligen är ganska sorgligt då det är spelaren själv som åstadkommer dessa. Även spelytorna utanför green var av hög klass och totalomdömet blir därför att vi har fantastiskt bra golfbanor på västkusten som sköts med mycket kunskap och omsorg.

Så till resultatet av undersökningen. Vad gäller greenernas snabbhet mäts den som bekant med en stimpmeter. Här var snittvärdet för samtliga banor i Halland & Göteborg 8,8 fot eller 2,60 m. Variationen var ganska stor med fem banor över 10 fot och 7 banor under 8 fot. Mer än 30 av 50 banor banor låg mellan 8,5 och 9,5 fot och det får väl anses som ett mål för de flesta banor att sträva efter . Kom ihåg när ni ser dessa siffror att när en del banor med "platta" greener kan ha över 10 fots bollrull och fortfarande vara spelbara så blir andra mer undulerade greener fort ospelbara med mycket få eller inga flaggplaceringar kvar. En annan viktig faktor när önskemålet om snabbare greener kommer upp är att rondtiderna ökar ganska rejält. Det finns indikationer på att rondtiderna ökar mer än en halvtimme när stimpvärdet ökar från 9 till 10 fot.

Vad som kanske är mer intressant när det gäller ytans puttegenskaper är hur jämn eller ärlig greenytan är. Med hjälp av ett instrument vid namn parrymeter som simulerar bollens beteende på ytan mäts bollens rörelser horisontellt och vertikalt. Det vill säga hur mycket bollen skakar respektive hur mycket den hoppar. Dessa båda värden ger då indikation på hur jämn greenen är och därmed vilken inverkan den har på bollflykten. Vid nollvärden på båda påverkas inte bollen alls av underlaget.

Vid våra mätningar hade banorna värden på 13,0 vad gäller horisontella rörelser och 41,05 vad gäller vertikala. Ju lägre värden, desto jämnare spelyta och båda dessa värden indikerar att greenerna i snitt var jämna men något hoppiga. Jämför tabell 1 där börvärdena är indelade i kvalitetsklasser och där kan vi se att snittsiffrorna hamnar inom det vi kallar normalt sommarspel.

Den tredje storheten som mättes var ytans fasthet med ett instrument vid namn truefirm. En stång vars ände är formad som en golfboll släpps i ett rör från en förutbestämd höjd och träffen mot gräsytan registreras. Truefirm mäter således turfens fasthet genom att imitera bollens nedslag. Mätresultatet analyseras med hjälp av en tabell . Snittvärdena i Göteborg/Halland låg på 319 och detta indikerar enligt tabell fasta och fina greenytor som tar emot bollen på ett bra sätt. Om ytan är fast påverkar inte heller fotavtryck spelytan under dagen vilket annars är fallet på en för mjuk green. Ytans fasthet påverkas av mängden organiskt material (thatch) i ytan och också av hur mycket vatten som fallit på ytan under de senaste dygnen. Vid analys av greenprofilen fann vi på de allra flesta ställen en mycket bra mix av organiskt material och dressand vilket ger en optimal fasthet och gjorde också att mängden vatten påverkade ytan mycket lite. Greenerna var fortfarande fasta trots vissa dagar med mycket regn.

Vid analys av mätvärdena vi fått fram undersöktes också om det fanns något samband mellan snabbhet, jämnhet och hårdhet och här kom en del intressanta uppgifter fram.

De snabbaste greenerna var samtidigt hårda men de var inte jämnast. Om vi delar in stimpvärdena i grupper var de som hade en stimp på 8-10 jämnast, medan de över 10 gav sämre resultat och då fanns det ändå en del banor mellan 8 och 10 fot som inte har resurser att hålla riktigt jämna greenytor som drog ned resultatet i denna grupp. Samma resultat, att de snabbaste greenerna inte var de jämnaste kom också min kollega Carl Johan Lönnberg fram till då han mätte greenerna inför SM-veckan i Östergötland i början av juli 2016. Detta fenomen hänger förmodligen ihop med att de snabbaste greenerna också var glesare vilket gjorde att enskilda gräs verkar påverka bollens flykt mer än på en tätare matta där bollen bärs upp bättre. Detta underströks också när jag analyserade olika gräsarters inverkan. De arter som ger de tätaste ytorna, brunven och krypven, hade också tydligt mycket bättre värden än genomssnittet.

Innan mätningarna noterade vi också vilka skötselåtgärder som gjorts samma dag, oftast då om de var klippta, vältade eller både och. Samtliga med stimpvärden över 10 fot var klippta och vältade medan det var svårare att se en klar tendens mellan vältning och jämnhet. Tidigare har vi testat just detta och föga överraskande finns det ett samband, greenerna blir jämnare. Det är dock inte lika tydlig skillnad som med vältning och ökning av greenhastigheten, där man ofta finner en ökning av stimpvärdet på upp till en fot (ca 30 cm).

Slutligen hittade vi ännu en intressant iakttagelse, nämligen den att nydressade greener blir betydligt jämnare än odressade dagen efter dressningen.

Vilka råd kan vi då ge utifrån de ovan angivna resultaten?
Den viktigaste uppgiften för en greenkeeper är i mina ögon att få till 18 likvärdiga, jämna och ärliga greener och inte i första hand snabba. Här har det visat sig att tätare greener ger bättre jämnhet. Med någon liten ökning i tillväxten med hjälp av gödsel samt ett dressningsprogram med ofta återkommande lätta dressningar, helst var tionde till fjortonde dag ger en hög jämnhet. Om ni sedan vältar frekvent, gärna dagligen och klipper med välslipade knivar kan ni få tillräckligt snabba och ärliga greener utan att sänka klipphöjden för mycket.

Bild från vänster: 
Mätning av ytans fasthet med en Truefirm.

Tabell 1: Parrymeter. Värden indelade i olika kvalitetsklasser.

Mätning av greenytans snabbhet med hjälp av en stimpmeter. Bollen släpps från ett lutande plan i form av en v-formad stav och bollens rullande längd mäts. Ytan som mäts måste vara plan.

Vi kommer att genom forskare från Nibio (f d Bioforsk) och från praktiker ge er de senaste rönen om hur vi bäst invintrar gräset, får det att överleva vinterns härjningar och får igång tillväxten igen på våren. Seminariet kommer att anordnas på följande tider och platser.

22/11 klockan 10.00-15.00 Malmö
23/11 klockan 10.00-15.00 Göteborg
24/11 klockan 10.00-15.00 Stockholm
25/11 klockan 10.00-15.00 Sundsvall

Boka redan nu in dessa datum i din kalender. En komplett inbjudan med anmälan sänds ut inom kort.

Det innebär att vi ska använda all vår kunskap och erfarenhet för att skapa skötselstrategier som ger oss ett starkt gräs som har motståndskraft mot sjukdomar och kan konkurrera med ogräs och på så sätt minska användningen av kemiska växtskyddsmedel.

Sterf har tillsammans med myndigheter i samtliga nordiska länder identifierat viktiga kunskapsområden för IPM och skapat 28 faktablad med praktiska råd och rekommendationer. För att möta myndigheternas krav är det av största vikt att alla med ansvar för skötsel av golfbanor och grönytor läser och använder dessa råd och rekommendationer. Bland faktabladen finns också en rambeskrivning av IPM som alla inom golfsektorn bör ta del av. Alla faktablad finns på svenska, norska och danska och är tillgängliga på www.sterf.org

Detta faktablad med titeln "Gräsarter och sorter för tufft vinterklimat" beskriver vilka gräsarter som bäst står emot vårt nordliga klimat. Något som kanske inte låter så aktuellt just nu men det är mycket snart dags att börja planera för nästa vinter genom att köpa hem frö för den viktigaste hjälpsåddsperioden på sensommaren/tidig höst.

Om du har frågor eller synpunkter på IPM-faktabladen kan du höra av dig till Peter Edman, bankonsulent Svenska Golfförbundet, peter.edman@golf.se, 070-266 56 86

Som vanligt kan du också hitta ett antal handböcker, forskningsrapporter m m på Sterf:s hemsida.