Biologisk mångfald

Vilka arter hittar jag här?

Bin som söker sig till hotell eller liknande, är vilda, solitära bin. De lever inte i samhällen som till exempel tambiet eller honungsbiet. En del arter gräver bon i sand medan andra vilda bin bygger bostäder i håligheter av olika slag. Det kan vara under stenar, i torra ihåliga växtstjälkar, i sprickor på träd eller i håligheter som andra insekter gnagt ut. I håligheterna läggs celler. I varje cell läggs ett ägg och biet stänger cellen. I cellen kan larven utvecklas i lugn och ro för att året därpå kläckas och flyga ut.

Variera hålstorleken, olika bin kräver olika håldiameter.

Svenska Naturskyddsföreningen, SNF

På golfbanan strävar vi ofta efter att få ner ljus på banan för att gynna gräset. Det gäller att vara noga vid gallring bland träd och spara de som är en tillgång för biologisk mångfald. Det är ofta stora lövträd som har börjat åldras, som är mest värdefulla.

Livet i äldre träd

I gamla träd med den sprickiga, ojämna barken med både skuggiga och ljusa zoner finns många olika livsmiljöer som gör att mossor, lavar, insekter, fåglar och fladdermöss trivs. Man brukar ju säga att en mycket gammal, stor ek kan gynna tusen andra arter.

Ytterligare en fördel med äldre träd är deras ”håligheter” samt att de börjar att brytas ner.

Materialmixen i trädets håligheter av nerbruten ved, frön, pollen, löv, småkvistar och smådjur är en bra miljö för många insekter, fåglar och fladdermöss. Larverna av en hotad insekt, läderbaggen kan man ibland finna inne i stammens håligheter. Fåglar och fladdermöss använder hålen som boplatser och skydd mot rovdjur, väder och vind.

Ett äldre lövträd som sakta börjar brytas ner kan stå kvar under många år under nerbrytningsprocessen. Förr eller senare faller eller bryts trädet sönder. Om det är möjligt, låt trädet ligga kvar om det inte stör spel eller är en säkerhetsrisk. Måste trädet sågas i bitar och flyttas kan det dras åt sidan, gärna till ett soligt läge. Där gör det fortfarande en stor tjänst för den biologiska mångfalden. Andra djur trivs öppet och ljust i trädens krona eller nära stammen där det kan finnas tillgång till den söta saven.

Livet i död ved

Aktiviteten i död ved är ofta utförd av olika svampar. Många olika svampar kan bryta ner ved. Det finns två grundprinciper vid nerbrytning. En där slutprodukten blir ett vitt trådigt material och en där nerbrytningsprodukten blir bruna kantiga bitar. Vissa svampar ger fruktkroppar som man ser som ”tickor” på trädet. Cirka tusen skalbaggsarter eller 25 procent av skalbaggarna är beroende av multnande, nerbruten ved.

Trädart, nerbrytningsgrad och fukthalt är faktorer som lockar olika insekter, lavar, mossor. Vissa är inte kräsna på omgivningen medan andra är krävande och önskar mycket specifika förhållanden. Det rika insektslivet lockar till sig djur som fåglar, fladdermöss i jakten på föda. 

Öppen sand på golfbanan

Öppna sandytor är bra för insekter med mera. Alla typer av bar sand fungerar men den bästa är den som när den är fuktig håller ihop om man kramar den.

”Waste areas” som finns på en del banor är en mycket bra miljö i detta sammanhang. Bara sandytor täcks relativt snabbt med växtlighet, så de behöver restaureras med visst intervall.

Livet i ”öppen sand”

Blottad sand och grus lagrar värme från solen och blir varmare än områden täckta av växter. Många insekter som lever i marken är beroende av att det finns solig, varm och bar sand där de kan gräva bon. Ägg och larver behöver värme för att kunna utvecklas. Ytan nyttjas också av värmekrävande småkryp för att få upp kroppstemperaturen. Varma soliga dagar kan fjärilar, bin, trollsländor och andra insekter nyttja värmen från den bara sanden.

Livet i stenmiljöer

Miljön kring stenmurar är ofta torr, ljus och varm. Stenarna lagrar värme, det utnyttjar många insekter och andra djur. Det är inte ovanligt att se fjärilar sitta på en sten för att ta åt sig av värmen. På stenmurar växer många olika ljuskrävande arter av mossor och lavar.

Vintertid är stenmurar och rösen en viktig övervintringsplats för till exempel landsnäckor, vattensalamandrar och ödlor. Många fågelarter använder stenpartier som tillhåll och boplats. Kombinationen stenar med buskar som har blommor eller bär är ännu bättre för småkryp och fåglar, då har de både skydd och mat.

Om det redan finns en damm kan den enkelt skötas för att olika växter och djur ska trivas.

Inom golfen är det lämpligt att ha den sida av exempelvis en damm som är riktad mot spelet tydlig, dvs djupt vatten och kort klippt gräs, dvs lätt att sköta och hitta boll. Vattnets sida bort från spelet bör däremot vara långgrund, bevuxen och gärna med utspridda flata stenar, för att gynna den biologiska mångfalden.

Livet i vattenmiljöer

Många grodor, salamandrar, sländor, iglar och musslor trivs i småvatten som trädgårdsdammar. Om vattnet blir solbelyst och varmt kan fler småkryp leva här. De kan sedan bli en välkommen munsbit för en rad större djur som besöker eller lever på platsen. Vattenväxter renar vattnet och ger skydd och mat åt många av de små djur som lever här.

Om det finns fisk och kräftor i vattnet är de snabba med att hitta och äta upp nästan allt som rör sig i vattnet. I ett småvatten utan fisk och kräftor finns det oftast fler dykarbaggar, iglar och groddjur. Även landlevande fåglar, småkryp och små däggdjur trivs nära vatten om den intilliggande marken är rätt utformad. De trivs när det finns partier med kortare gräs, stenar, buskar och kanske till och med lite död ved. Där kan de både få skydd och hitta mat bland de växter och buskar som finns.

Läs mer:

Golfbanan som våtmarksresurs

Golfbanans roll för våtmarksfaunan i Stockholmsområdet