Aktuellt om banskötsel

Undersökning om orsaker och ekonomiska konsekenser

Av Agnar Kvalbein¹, Wendy Marie Waalen¹, Lise Bjørnstad², Trygve Sveen Aamlid¹ och Tatsiana Espevig^1
1 NIBIO - Norsk institutt for bioøkonomi
² NGF - Norges Golfforbund

Översättning: Boel Sandström, Svenska Golfförbundet

Läs hela rapporten från enkätundersökningen

Under en period för cirka 10 år sedan byggdes många greener om på de äldsta banorna då dessa var uppbyggda av felaktigt material och oftast hade en begränsad dränering så att de inte längre kunde stå emot slitage och heller inte kunde hålla den kvalité som spelarna önskade.

Under en period av dålig ekonomi hos många klubbar minskade renoveringen drastiskt för att återigen komma igång under de senaste åren men nu med en något annorlunda inriktning. Visst byggs det fortfarande om en del inte så lyckade greener men nu rör det sig oftast istället om renovering av tees, bunkrar, greenytor och greenområden.

Läs hela artikeln

Av: Trygve S. Aamlid och Agnar Kvalbein, NIBIO Turfgrass Research Group

Denna text är skriven för norska greenkeepers, men det mesta är relevant för oss i Sverige. Översättning utan bearbetning: Boel Sandström. 

Läs hela rapporten

Golfanläggningar täcker stora landområden och utgör en viktig del i landskapet. Eftersom dessa anläggningar har golfen i fokus exkluderas ofta andra intressen i landskapet. Det innebär att det finns markanvändningskonflikter mellan golf och naturvård, jordbruksproduktion, andra typer av rörligt friluftsliv, bostadsbyggande och exploateringsprojekt.

Samtidigt kan golfanläggningar bidra till en mångfunktionell landskapsanvändning och därmed till en rad viktiga samhällstjänster vid sidan av golfen, som till exempel landsbygdsutveckling, natur- och kulturvård, biologisk mångfald samt ytor för det rörliga friluftslivet – inte minst i anslutning till tätorter.

Vilken roll golfanläggningar spelar i ett landskapsperspektiv beror på var de placeras, hur de planeras och hur de sköts. För att golfanläggningar ska bidra till landskapets multifunktionalitet krävs ett väl utvecklat samarbete mellan de som driver golfanläggningarna och andra aktörer som kommuner, statliga myndigheter, föreningsliv, markägare, boende, och näringsliv.

Syftet med seminariet är att visa på de möjligheter som multifunktionella golfbanor erbjuder; att diskutera de utmaningar, problem och konflikter som finns; och att identifiera verktyg för att öka golfanläggningars samhällsnytta. Seminariet vänder sig såväl till personer inom golfsektorn som till representanter för myndigheter, kommuner, universitet, markägare och intresseorganisationer.

Läs mer och anmäl dig här

Det fanns ett ambitiöst miljöarbete på Nacka Golfklubb redan före certifieringen enligt Golf Environment Organization (GEO) 2011, men det hade gått lite i stå.

– Vi kände att det blev svårare och svårare att hålla tempot och energin uppe så certifieringen blev en nystart. Syftet har varit att skapa en struktur som ska förankra miljöarbetet hos de anställda. På så sätt försäkrar vi oss om en kontinuitet samt ständiga förbättringar, säger Jonas Liljeblad, banchef och greenkeeper.

Certifieringen enligt den oberoende och ideella organisationen GEO var inte så komplicerad som han först trodde.

– Den var lärande då vi tvingades reflektera lite annorlunda över den verksamhet vi bedriver genom att ständigt ställa oss frågan »varför?« När den frågan blir drivande leder det i sin tur till förändring. Samtidigt vill jag tillägga att vi har haft en eldsjäl på golfklubben, Roine Fredriksson, som varit drivande i miljöarbetet.

Utan honom hade varken ett bra miljöarbete eller en certifiering blivit genomförd. Golfbaneskötsel handlar mycket om rutiner och det är lätt att fastna i ett mönster. Då gäller det att försöka bryta det, enligt Jonas Liljeblad.

– Något vi dagligen försöker optimera är bevattningen, dels för att gynna gräset, dels för att minska energianvändningen. Ett exempel är pumparna som driver bevattningsanläggningen och som drar mycket el, något vi insåg då vi gjorde en energianalys. Bland annat därför installerade vi solceller som dagtid ger el till klubbhus och restaurang.

Nyttorna med miljöcertifieringen enligt GEO har varit många. Det är en internationell certifieringsmetod som i höst är under förändring och där Maria Strandberg från nordiska forskningsstiftelsen Sterf är med i förändringsarbetet på plats i Skottland.

– För klubben leder den generella högre graden av medvetenhet till ett proffsigare företagsklimat, vilket genomsyrar hela organisationen. Certifieringen är också identitets- och varumärkesbyggande för klubben och ökar mandatet mot myndigheter, säger Liljeblad.

Även medlemmar och sponsorer har reagerat positivt.

– Jag tror att de är stolta över att vara medlemmar i en klubb som arbetar aktivt för en bättre miljö.

Text: Thomas Björn

Mårten Wallberg har varit engagerad i naturvård och miljöarbete sedan barnsben och i Naturskyddsföreningen sedan 15 år tillbaka. Han har sett utvecklingen på miljöområdet på hemmaplan över tid och är inte helt nöjd med vad han ser i dag.

– Det finns mycket kvar att göra för att uppmuntra till bland annat biologisk mångfald, inte minst inom fiskerinäringen och skogsbruket. Det känns som att miljöarbetet har mattats av lite, att vi vilar på gamla lagrar och i dag ägnar mer tid åt att tala om för andra länder vad de ska göra, än att ta itu med våra egna stora utmaningar som klimatfrågan. Det är förstås viktigt att hjälpa andra, men det är också viktigt att utveckla sitt eget arbete för att kunna kvarstå som en förebild för andra, säger han.

Naturskyddsföreningen är Sveriges största oberoende miljöorganisation med sina drygt 224 000 medlemmar, organiserade i riks-, läns- och lokalföreningar, och därmed en tung opinionsbildare inom svensk naturvård och svenskt miljöarbete.

– Vi är en organisation med kraft att förändra utan reell makt, säger Mårten Wallberg i ett kort konstaterande.

Golfen har funnits i hans liv sedan elvaårsåldern. Ett öppet hus på Viksjö Golfklubb lockade hela familjen Wallberg från Solna att åka och prova på. Därefter var Mårten fast, trots att en rad andra idrotter redan fyllde fritiden. Att spela golf och arbeta med naturoch miljövård var inte helt okontroversiellt i början av 2000-talet.

– Naturvårdsfolkets inställning till golfbanor var ganska negativ. De ansåg att klubbarna använde för mycket bekämpningsmedel och förstod inte vitsen med att samarbeta med golfklubbarna. Samtidigt upplevde jag att golfklubbarna var rädda för kritik, vilket gjorde att man hade svårt att öppna sig och söka samarbete.

En första vändning kom redan 1998, åtminstone i Stockholms län. Saltsjöbadens Golfklubb tog fram en miljöplan men Nacka kommun var kritisk för att den inte förverkligades. Klubben gjorde då en nysatsning 2002 som togs emot mycket positivt av kommunen. Därmed var isen bruten och exemplet i Nacka blev, och är fortfarande, en bra förebild både i andra kommuner och på golfklubbar. 

Mårten Wallberg utbildade sig till auktoriserad verifierare av golfbanor, ett arbete som vägleder och godkänner klubbarnas miljöcertifiering inom ramen för den internationella och ideella organisationen Golf Environment Organization (GEO), med säte i Skottland.

Den första golfklubb han certifierade var Ljunghusen utanför Malmö, tillika världens första golfklubb att bli certifierad enligt GEO. Därefter har det blivit nio klubbar till runt om i landet och fler är på gång, däribland hans egen klubb, Viksjö Golfklubb.

– Det är ett helt annat samarbete mellan naturvårdsfolket och golfklubbarna i dag. Cirka sjuttio procent av en golfbana består av orörd mark, alltså mark utanför själva banan, och där finns det mycket att göra. Även på banan skulle golfklubbarna kunna göra mer och gärna ta hjälp av ideella krafter som finns inom miljörörelsen, bland annat för att slå ängar och rena dammar. Det finns många fördelar med att certifiera en golfklubb utifrån GEO, enligt Mårten Wallberg.

– Greenkeepern vet oftast allt om hur mycket bekämpningsmedel som används och den fastighetsansvarige hur mycket el som förbrukas, men det finns inte alltid ett samlat grepp om helheten. En certifiering hjälper golfklubben att få det greppet och kan utifrån det göra en miljöplan och vidta åtgärder som är bra både för miljön och klubbens ekonomi. Visst, det är en del arbete i början med att samla in siffror för att få till en bra dokumentation av nuläget, men när väl det är avklarat är det faktiskt inte så svårt. 

Miljöarbetet är en överlevnadsfråga för golfklubbarna, menar han.

– I Holland finns en lagstiftning som inom några år förbjuder användandet av kemiska bekämpningsmedel på golfbanorna. Det är inte omöjligt att det kan bli så i Sverige också inom ett par år. Det finns alternativ i form av bakterier som tar svampens eller ogräsets plats. Det behöver varken bli dyrare eller besvärligare, det är bara ett nytt sätt att arbeta som till och med kan bli effektivare
på sikt.

Att använda golfbanan till annat än golf är en annan utveckling.

– Naturvandringar på sommaren och skidspår på vintern är bra exempel. Kanske vi kan ta efter den kultur som råder i Skottland, att öppna för andra grupper även under golfsäsongen som hundägare som vill rasta sina hundar. Det handlar bara om att ta hänsyn till varandra, säger Mårten Wallberg.

Svenska golfklubbar certifierade enligt GEO:

Forsgården
Kungsbacka
Kristianstad Åhus
Ljunghusen
Mjölby
Nacka
Saltsjöbaden
Sigtuna
Upsala
Öregrund

Seminarium: Multifunktionella landskap

Inriktning: Nordiskt seminarium om golfanläggningarnas utmaningar som visar på de möjligheter som multifunktionella golfbanor erbjuder.
Arrangör: Forskningsstiftelsen Scandinavian Turfgrass and Environment Research Foundation (Sterf), med finansiellt stöd av Svenska Golfförbundet och Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien.
Tid: 7 februari 2017, kl. 09.30–16.15.
Plats: Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, Drottninggatan 95 B, Stockholm.
Anmälan: Senast 2 februari 2017 via www.ksla.se
Seminariet är kostnadsfritt och kommer webbsändas.
Välkommen!

Text: Thomas Björn

Fulltecknad almanacka till trots, Peter Eriksson tar sig tid att skriva en krönika exklusivt för Golfnyttan och ställa upp för en intervju om golf. Bostadsministern har spelat på allvar sedan slutet av 90-talet, är medlem i Kalix Golfklubb på orten där han var kommunalråd en gång i tiden och har handicap 11,6.

Det är en minister som skiner ikapp med sensommarsolen när vi får en pratstund i tjänsterummet på bostadsdepartementet. Inte undra på, bostadsbyggandet är det högsta på 40 år enligt siffror från Statistiska Centralbyrån, SCB. Nu är det viktigt att hög takt också blir detsamma som hög kvalitet, menar han.

– Vi ska inte ha något nytt miljonprogram med stora bostadsområden som växer upp snabbt. Nej, vi ska bygga hela små samhällen, estetiskt tilltalande, där alla kan leva och trivas. 

Ytor för spontanidrott har en viktig plats i det nya »folkhemsbygget«.

– Vi behöver planera för fler ytor där människor kan röra sig, må bra och bli en del av en ökad folkhälsa. En golfbana kan vara en sådan yta. En golfbana är en plats för fler än bara golfare, speciellt när det inte är golfsäsong. Skidåkning och orientering är bara två exempel på sporter som lämpar sig väl på en golfbana. 

Att vara miljöpartist och spela golf har inte alltid varit lätt. I dag är golfen dock betydligt mer accepterad inom Miljöpartiet, bland annat tack vare att allt fler inser att golfbanan faktiskt bidrar till biologisk mångfald.

– Det finns bland annat grodor, salamandrar och änder i dammar och vattendrag, men den biologiska mångfalden märks också i utkanten av banan där det är mer orörd mark för djur och olika växtarter, säger Peter Eriksson, som främst uppskattar tre saker med att spela golf:

– Den ger mig chans till motion och att vara ute i friska luften, den kräver koncentration som gör att jag kan rensa huvudet från arbete en stund och det är en social sport med en bra attityd mellan utövarna.

Hans mest minnesvärda slag på golfbanan är en 40-metersputt som letade sig i hål.

– Jag kände att jag faktiskt kunde få i den innan jag slog. Känslan när den gick i var fantastisk!

Text: Thomas Björn

Är sprutan nyinköpt de senaste åren, 2014, 2015 och 2016 och CE-märkt så är det tre år till nästa funktionstesttillfälle. Är sprutan köpt 2015 behöver den inte funktionstestas förrän 2018 och så vidare.

Funktionstest gäller alla storlekar av sprutor som används för spridning av kemiska växtskyddsmedel även mindre manuellt dragna, dock ej burna (rygg) sprutor.

Har man en spruta som bara används till gödsel och annat som inte är växtskyddsmedel, behöver man inte funktionstesta den.

Efter funktionstest ska ägaren till sprutan skanna eller fotografera protokollet och skicka det digitalt till Jordbruksverket, samtidigt som man ska betala avgiften om 250 kronor per spruta med ett kreditkort.

Sprutan är klar sedan Jordbruksverket fattat beslut. SJV tror att det ska kunna klaras på 2–3 veckor. Därefter gäller godkännandet 3 år från testdatum. 

Kommunerna har tillsyn. Miljösanktionsavgiften, ”miljöböter”, om man kör spruta som inte är funktionstestad efter 26 november 2016, är 10 000 kronor.

I framtiden kommer man att behöva göra en enkel egenkontroll som komplement till funktionstesten. Vi återkommer med info om den senare. För den som vill läsa på finns mer info i föreskriften SJVFS 2016:23 §4.

Mer info på Jordbruksverkets hemsida.

OBS! Även om det inte är ett lagkrav så kan det vara bra att frivilligt testa sprutan, även om man använder den till annat än växtskyddsmedel eller om den är helt nyinköpt. En fabriksinställd spruta är inte alltid ”slutjusterad” och/eller kalibrerad.

Text: Peter Edman, bankonsulent

Under perioden 1 maj 2016 - 1 juni 2017 genomför Nibio Turfgrass Research Group försök med det aminosyrabaserade flytande gödslet arGrow Turf på uppdrag av svenska Swe Tree Nutrition AB. Det första försöket med etablering av krypvensgreen genomfördes sommaren 2016. Resultatet visar att försöksledet där arGrow Turf användes etablerades fortare än kontrollen, där en flytande näringslösning baserad på oorganiskt kväve används. 

Översättning: Boel Sandström

Läs hela rapporten här 

Grundutbildningen - GUB startar 7 november i Skåne.

Vidareutbildningen - VUB startar 9 januari 2017 på västkusten.

Läs mer om utbildningarna här

Tyvärr är vinterskador väldigt vanligt i Norden. Frågeundersökningen som vi gjorde i fjol visar att skador förekommer minst vart femte år på 65 % av golfbanorna. Den vanligaste orsaken är istäcke. Brist på syre och anhopning av koldioxid och skadliga gaser under isen är livsfarligt om istäcket blir långvarigt.

Efter vinterskador måste greener och andra gräsytor sås om och detta arbete är svårt, tidskrävande och dyrt. Tid är verkligen pengar när det gäller vårstart. Golfarna är otåliga att komma ut på banorna efter en lång vinter och banägarna gör allt de kan för att kunderna skall bli nöjda. Greenkeepern måste på ett eller annat sätt få banan spelbar så fort som möjligt. Men hur? Det tar tid för jordvärmen att stiga i ett fuktigt land med kalla majnätter och bevattningen är sällan i gång så tidigt. Detta ger stora utmaningar för de som ska få gräsfrö att gro.

Är det alltid lämpligt att så tidigt?
Många greenkeepers har erfarenhet av att de måste vänta länge för att få se de efterlängtade spirande gräsplantorna. Några gånger väntar de också förgäves.
Det är två nyckelfaktorer för frögroning: lagom fuktigt och bra temperatur. Dessutom nämns ofta tillgång till syre och frånvaro av groningshämmande ämnen, men det kan vi komma tillbaka till i ett annat sammanhang. Trots utmaningar med bevattningsanläggningar och filt är det oftast möjligt för greenkeepern att ha kontroll på fuktigheten. Temperaturen däremot får vi överlåta till högre makter. Vi vet nu hur viktig denna faktor är för hur fort de olika gräsarterna gror. I fjol gjorde vi en rad olika groningsförsök. Här är något av det vi fann.

Figur 1 visar groningsförloppet av rödven «Jorvik», brunven «Villa», krypven «Independence», rödsvingel «Musica» och vitgröe (ospecificerad) vid 25/15⁰C (dag/natt-temperatur). Vid denna höga temperatur grodde 60-80 % av rödven, brunven och krypven redan efter 5 dagar. Vitgröen var lite senare, men 80 % hade grott efter 7 dagar. Rödsvingeln grodde långsammare och 80 % hade grott först efter 19 dagar.
Att brunven och rödven inte nådde högre groningsprocent än ca 80 i detta försök kan bero på olika förhållanden mellan fröpartierna som användes, exempelvis olika ålder. Rödsvingelfrö klarar sig normalt sett sämre på lager än venfrö. Vår poäng är att illustrera groningshastigheten hos de olika arterna och här är rödsvingel vanligtvis långsammare än ven och vitgröe.

Vi upprepade försöket vid en lägre temperatur (15/5⁰C dag/nattemperatur) och resultatet ser du i figur 2. Detta är mer liknande det du kan vänta dig under en klar dag tidigt om våren. Vid 15⁰C gror rödven och brunven förhållandevis fort med 51 respektive 67 % groning efter 7 dagar. Krypven däremot var verkligen hämmad av den låga temperaturen och efter 7 dagar hade bara 28 % grott. Vitgröe blev också hämmat av den låga temperaturen, men inte i samma omfattning som krypven. Efter 7 dagar hade 37 % av vitgröefröet grott. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att krypven gror snabbare än vitgröe när det är varmt, medan vitgröe är vinnaren vid låga temperaturer. Rödsvingel hämmas ordenligt vid låg temperatur. Lägg märke till att bara 2 % av fröet har grott efter 7 dagar.

Frörötterna växer inte lika fort
Hur fort frörötterna växer är viktigt för hur gräsarterna konkurrerar med varandra i startfasen. De som kommer först fram till vatten och näring kommer ha stora fördelar framöver. Vi gjorde försök gällande rottillväxt vid 15⁰C om natten och 25⁰C om dagen.
Figur 3 visar att vitgröe hade mer rötter efter fyra dagar vid 25/15⁰C jämfört med rödven, brunven och krypven. Däremot var rödsvingelns frörötter jämförbar med vitgröens. Det betyder att så snart rödsvingeln grott, har den god konkurrensförmåga i fall vitgröe inte har fått för långt försprång.

Sammanfattning
Groningshastighet och tillväxt av frörötter är viktiga konkurrensfaktorer när olika gräsarter ska etablera sig på greener efter vinterskador. Vitgröe får ofta ett försprång i denna konkurrens då den gror snabbare än krypven och rödsvingel när temperaturerna är förhållandevis låga och i och med att dess frörötter växer fortare än venarternas. Små groende venplantor som får konkurrens av vitgröe blir ofta utkonkurrerade.

Praktisk nytta av dessa försöksresultat
- Om vi har mycket vitgröefrö i vinterskadade greener, så kommer vitgröe snabbt tillbaka och det kommer att vara svårt för det sådda fröet att konkurrera med vitgröen.
- Om vi sår vid högre jordtemperatur (väntar lite) är det större chans att «ädelgräset» klarar sig i konkurrensen med vitgröen.
- Använd gärna vårtäckningsdukar som höjer jordtemperaturen. Detta är särskilt viktigt om du vill få fram rödsvingel och krypven.
- Rödsvingel bör du inte så när det är kallt. Det kan rätt och slätt vara bortkastade pengar. Vänta tills jorden är varm.
- Ska du så in nya arter eller sorter i en etablerad gräsyta, så är sommaren den bästa tidpunkten med tanke på konkurrensen med vitgröefrö som ligger i marken.

Bild från vänster:
Figur 1. Procent groning vid 25/15 °C (dag/natt-temperatur) för fem gräsarter som används på greener.
Figur 2. Procent grott frö vid 15/5°C (dag/natt-temperatur) för fem gräsarter som används på greener.
Figur 3. Rotlängd per fröplanta (mm) efter 4 dagar vid 25/15°C (dag/natt).

Hur snabbt rullar bollen är en viktig aspekt i detta men än viktigare är förmodligen hur bollen rullar på greenytan. Hoppar den och styrs den av gräset eller "flyter den" fram? Även hur hård ytan är och därmed hur väl bollen tas emot vid inspel är viktigt för att kunna göra spelaren rättvisa.

Ofta får banchefen frågan: "vilken stimp är det idag?" och många gånger klagas det på att greener är för långsamma. En vanlig kommentar är också att "grannens bana är mycket snabbare".

För att ta reda på hur det verkligen ligger till bestämde jag mig för att mäta samtliga mina 50 banor under juli månad då banorna på västkusten ska vara som bäst. Vi mätte en green per bana som ansågs representativ och mätning gjordes av snabbhet och jämnhet (ärlighet) samt hårdhet för att utröna hur dessa mätstorheter förhåller sig till varandra.

Efter analys av resultaten utkristalliserades sig nedanstående observationer.

Resultat från greenmätningen

Det allmänna intrycket av samtliga banor jag besökte var mycket gott. Mycket fina greenytor med väldigt få skador. Den vanligaste typen av skador som ändå fanns och försämrar spelbarheten var i form av icke eller dåligt lagade nedslagsmärken vilket egentligen är ganska sorgligt då det är spelaren själv som åstadkommer dessa. Även spelytorna utanför green var av hög klass och totalomdömet blir därför att vi har fantastiskt bra golfbanor på västkusten som sköts med mycket kunskap och omsorg.

Så till resultatet av undersökningen. Vad gäller greenernas snabbhet mäts den som bekant med en stimpmeter. Här var snittvärdet för samtliga banor i Halland & Göteborg 8,8 fot eller 2,60 m. Variationen var ganska stor med fem banor över 10 fot och 7 banor under 8 fot. Mer än 30 av 50 banor banor låg mellan 8,5 och 9,5 fot och det får väl anses som ett mål för de flesta banor att sträva efter . Kom ihåg när ni ser dessa siffror att när en del banor med "platta" greener kan ha över 10 fots bollrull och fortfarande vara spelbara så blir andra mer undulerade greener fort ospelbara med mycket få eller inga flaggplaceringar kvar. En annan viktig faktor när önskemålet om snabbare greener kommer upp är att rondtiderna ökar ganska rejält. Det finns indikationer på att rondtiderna ökar mer än en halvtimme när stimpvärdet ökar från 9 till 10 fot.

Vad som kanske är mer intressant när det gäller ytans puttegenskaper är hur jämn eller ärlig greenytan är. Med hjälp av ett instrument vid namn parrymeter som simulerar bollens beteende på ytan mäts bollens rörelser horisontellt och vertikalt. Det vill säga hur mycket bollen skakar respektive hur mycket den hoppar. Dessa båda värden ger då indikation på hur jämn greenen är och därmed vilken inverkan den har på bollflykten. Vid nollvärden på båda påverkas inte bollen alls av underlaget.

Vid våra mätningar hade banorna värden på 13,0 vad gäller horisontella rörelser och 41,05 vad gäller vertikala. Ju lägre värden, desto jämnare spelyta och båda dessa värden indikerar att greenerna i snitt var jämna men något hoppiga. Jämför tabell 1 där börvärdena är indelade i kvalitetsklasser och där kan vi se att snittsiffrorna hamnar inom det vi kallar normalt sommarspel.

Den tredje storheten som mättes var ytans fasthet med ett instrument vid namn truefirm. En stång vars ände är formad som en golfboll släpps i ett rör från en förutbestämd höjd och träffen mot gräsytan registreras. Truefirm mäter således turfens fasthet genom att imitera bollens nedslag. Mätresultatet analyseras med hjälp av en tabell . Snittvärdena i Göteborg/Halland låg på 319 och detta indikerar enligt tabell fasta och fina greenytor som tar emot bollen på ett bra sätt. Om ytan är fast påverkar inte heller fotavtryck spelytan under dagen vilket annars är fallet på en för mjuk green. Ytans fasthet påverkas av mängden organiskt material (thatch) i ytan och också av hur mycket vatten som fallit på ytan under de senaste dygnen. Vid analys av greenprofilen fann vi på de allra flesta ställen en mycket bra mix av organiskt material och dressand vilket ger en optimal fasthet och gjorde också att mängden vatten påverkade ytan mycket lite. Greenerna var fortfarande fasta trots vissa dagar med mycket regn.

Vid analys av mätvärdena vi fått fram undersöktes också om det fanns något samband mellan snabbhet, jämnhet och hårdhet och här kom en del intressanta uppgifter fram.

De snabbaste greenerna var samtidigt hårda men de var inte jämnast. Om vi delar in stimpvärdena i grupper var de som hade en stimp på 8-10 jämnast, medan de över 10 gav sämre resultat och då fanns det ändå en del banor mellan 8 och 10 fot som inte har resurser att hålla riktigt jämna greenytor som drog ned resultatet i denna grupp. Samma resultat, att de snabbaste greenerna inte var de jämnaste kom också min kollega Carl Johan Lönnberg fram till då han mätte greenerna inför SM-veckan i Östergötland i början av juli 2016. Detta fenomen hänger förmodligen ihop med att de snabbaste greenerna också var glesare vilket gjorde att enskilda gräs verkar påverka bollens flykt mer än på en tätare matta där bollen bärs upp bättre. Detta underströks också när jag analyserade olika gräsarters inverkan. De arter som ger de tätaste ytorna, brunven och krypven, hade också tydligt mycket bättre värden än genomssnittet.

Innan mätningarna noterade vi också vilka skötselåtgärder som gjorts samma dag, oftast då om de var klippta, vältade eller både och. Samtliga med stimpvärden över 10 fot var klippta och vältade medan det var svårare att se en klar tendens mellan vältning och jämnhet. Tidigare har vi testat just detta och föga överraskande finns det ett samband, greenerna blir jämnare. Det är dock inte lika tydlig skillnad som med vältning och ökning av greenhastigheten, där man ofta finner en ökning av stimpvärdet på upp till en fot (ca 30 cm).

Slutligen hittade vi ännu en intressant iakttagelse, nämligen den att nydressade greener blir betydligt jämnare än odressade dagen efter dressningen.

Vilka råd kan vi då ge utifrån de ovan angivna resultaten?
Den viktigaste uppgiften för en greenkeeper är i mina ögon att få till 18 likvärdiga, jämna och ärliga greener och inte i första hand snabba. Här har det visat sig att tätare greener ger bättre jämnhet. Med någon liten ökning i tillväxten med hjälp av gödsel samt ett dressningsprogram med ofta återkommande lätta dressningar, helst var tionde till fjortonde dag ger en hög jämnhet. Om ni sedan vältar frekvent, gärna dagligen och klipper med välslipade knivar kan ni få tillräckligt snabba och ärliga greener utan att sänka klipphöjden för mycket.

Bild från vänster: 
Mätning av ytans fasthet med en Truefirm.

Tabell 1: Parrymeter. Värden indelade i olika kvalitetsklasser.

Mätning av greenytans snabbhet med hjälp av en stimpmeter. Bollen släpps från ett lutande plan i form av en v-formad stav och bollens rullande längd mäts. Ytan som mäts måste vara plan.