Svingar världseliten på samma sätt?

Jag la ut ett inlägg på Facebook för ett tag sedan där jag delade någon annans inlägg eller bild över hur olika några spelare såg ut på toppen av baksvingen. Och just vad som är olika och vad som är lika handlar denna text om.

Jag har under de senaste åren jobbat med våra allra bästa herrspelare på högsta nivå, ett jobb som är otroligt inspirerande, givande, utbildande, tufft och häftigt för en som är golfintresserad som jag. Det är också ett arbete som gör att de ”sanningar” jag hade innan raseras och nya blir tvungna att byggas upp. Jag hade en mycket klar bild över hur en golfsving var tvungen att vara, annars skulle det aldrig gå. Jag hade en tydlig bild över rörelsen och alla positioner.

När jag sedan kom ut på en major och såg de bästa i världen blev det lite kortslutning. Varför gör de inte som jag trodde? Har de inte fattat att mitt sätt är mycket bättre? I vissa fall kanske det hade varit det om jag hade kommit på något nytt, som Boklövs V-stil eller Fosburys flopp, men det tror jag inte att jag hade.

De bästa spelarna i världen är på en major. Alla kanske inte är bäst på allt. Det finns de som är bäst på ballstriking men sämre på att putta. Det finns också de som är bäst på att putta men sämre ballstrikers. Ja, ni fattar. De som är på en major är de absolut bästa på att få bollen i hål, det som vi kallar att scora.

Men även de som rankas som eller är erkänt bäst ballstriker gör ju också olika.

Om olika verkar vara en framgångsmodell borde väl alla försöka att hitta ”sitt” sätt att röra klubba och kropp för att få ut önskat resultat? Jag har inte insikt i vilka förutsättningar de som är bäst i världen just nu har haft gällande träningsupplägg genom uppväxten, men jag är ganska övertygad om att deras coacher har varit mycket noga med att förstärka deras styrkor oavsett hur det sett ut och jobbat med att förfina ”skavankerna”. Jag brukar kalla det för att varje spelare har sitt svingfingeravtryck, vissa kallar det sving-pattern eller liknande.

I min värld är det otroligt viktigt att jobba just med spelarens naturliga sätt att röra kropp och klubba, om det är något som inte står i vägen för prestationen. Varför är det då viktigt att korrigera? Min erfarenhet är att om spelaren själv får göra som den vill, det som känns bäst, så kommer den känslan att vara mycket starkare och djupare förankrad. Det som är bättre och starkare förankrat kommer att vara just det som tas fram när det blir stressigt och nervöst som det ofta är när slag måste levereras. Detta är nyckeln till bra prestation under press.

Men är det ändå lika?

Jag har haft med mig många tränare ut på touren genom åren, syftet är att de som är intresserade av och jobbar med elitgolf ska få en inblick på plats hur livet är och hur spelarna både spelar och tränar. Detta är ett sätt att bredda erfarenheten hos den svenska tränarkåren.

De flesta, precis som jag, kommer med en ganska tydlig bild över hur just det tekniska bör vara.De får, precis som jag, en liten ”käftsmäll”. Summeringen brukar bli: ”Det ser olika ut i rörelsen men bollen kommer ut ganska lika.” Detta är också precis min bild. Olika fast ändå med lika resultat. Hur kan det vara så?

Kraven på touren är tuffa, resultatet är avgörande och därmed måste spelarna anpassa sin teknik utefter kraven. Hur kommer jag från A till B på enklast sätt med bästa resultatet och minst risk? Det bästa är då ofta att spela med så lite skruv som möjligt och att skruven är åt samma håll varje gång. Detta innebär också att det måste se ungefär lika ut i impact, eller? De fysiska lagarna kan vi inte påverka, utan ska vi få ut samma resultat bör det då se lika ut?

Slutsats, de är olika men ändå lika! De har olika rörelsemönster (svingfingeravtryck) men lika resultat. Detta ställer stora krav på vår tränarkår och med tanke på hur världseliten ser ut just idag är det ännu mer olika, men ändå lika för de kan ju inte alla göra fel.

Vilken härlig utmaning och vilket fantastiskt arbete vi har som ska coacha nästa generation superstars från vårt härliga land!

Text: Rickard Lindberg, coach herrar proffs          Foto: Göran Söderqvist