Vi måste göra jobbet själva
Om inte vi, så vem?
Jag, och säkert många med mig, satte kaffet i vrångstrupen när Ada Hegerberg i samband med att hon tilldelades det prestigefyllda priset Ballon d'Or på Fifas fotbollsgala i november, fick frågan av den manliga programledaren om hon kan "twerka".
Av minst hundra relevanta frågor man skulle kunna ställa till Ada om hennes fantastiska prestation och karriär förminskar programledaren henne genom att ställa en fullständigt icke relevant och sexistisk fråga. Ett annat exempel på icke relevanta och förminskande frågor är när Sarah Sjöström gästade Skavlan och fick frågan om hon anlitar städhjälp. Det är provocerande att vi inte har kommit längre.
Jag har mött så många kvinnor genom åren som berättat saker de utsatts för, just bara för att de är kvinnor. De flesta vill inte träda fram, av rädsla för att kliva över den gräns som är skillnaden mellan att få vara med och inte. För det har historien visat många gånger att i sammanhang där kvinnor är i minoritet, som i styrelserum, företagsledning, inom idrotten, där har vi inte alls samma utrymme att misslyckas. Vi blir därför en del av kulturen, anpassar oss och blir lätt "gate keepers" mot andra kvinnor, när vi i stället borde ta hand om och stötta varandra.
Vi måste våga ta ställning, inte bara i välformulerade styrdokument och jämställdhetspolicys, utan i verkligheten, där livet är och pågår. Vi måste ta dessa goda föresatser och vackra ord och göra verkstad av dem. Omsätta dem i praktiken. Först då sker förändring.
Som breddidrottschef på Svenska Golfförbundet har jag ansvar för golfens jämställdhetssatsning Vision 50/50, där vi utbildar och stöttar våra klubbar och distriktsförbund. En resa som stundom kan vara både jobbig, utmanande och tålamodsprövande. Jag är dock övertygad om att när golfen blir mer inkluderande och jämställd blir den roligare och mer attraktiv för alla. Det är ett Golfsverige jag vill vara med och skapa och vara en del av i framtiden.
Glädjande nog tar också andra förbund liknande initiativ. Men det får inte fastna på förbundsnivå. Det är ute i verksamheten, på klubben, i mötet mellan människor som förändringsarbetet måste få fäste.
Forskning inom näringslivet och politiken ger stöd för att könsblandade styrelser gör ett bättre jobb. Men för att bli framgångsrik måste frågan om jämställdhet marinera hela organisationen, finnas med i ryggmärgen från ordföranden och ut till varje enskild ledare och förtroendevald. Det måste diskuteras, följas upp och det ligger ett stort ansvar som enskild individ i organisationen eller föreningen att agera jämställt.
Det finns också fler relevanta perspektiv. Idrotten är till exempel beroende av bidrag och sponsorer och för att vara attraktiv och relevant behöver frågor som jämställdhet och inkludering finnas med som en röd tråd. Ett starkt varumärke/klubbmärke raseras snabbt om man agerar på ett sätt som gör intressenterna besvikna. Det har vi sett flera exempel på de senaste åren, inte minst på våra sociala plattformar.
Jag är stolt över Vision 50/50. Det har gett min idrott golfen en ledande position i det här viktiga arbetet. Jag har alltid haft en förmåga att dras till områden där jag har möjlighet att påverka och för mig är det viktigt att vara med och inspirera och bidra till att vi utvecklas och skapar lika förutsättningar för killar, tjejer, män och kvinnor både som utövare och på ledande positioner.
I dag, den 8 mars – Internationella kvinnodagen vill jag uppmana alla vi som verkar inom idrottsrörelsen att lyfta jämställdhetsfrågan och hålla den levande. För om inte vi ska göra jobbet, vem ska då göra det?
Annica Lundström
Breddidrottschef, förändringsledare Vision 50/50, Svenska Golfförbundet