Prestationsdrivna män och sociala kvinnor?
En av pilotklubbsdeltagarna i Vision 50/50 delar med sig av några reflektioner han gjort som golfare och pappa till två idrottande barn – en son och en dotter. Ställer sporten olika krav på tjejer och killar?
Män gillar att tävla och kvinnor ser golfen främst som en social grej. Påståendet tycks vara en rätt så vedertagen sanning i Golfsverige. Möjligen ligger det en del i påståendet men frågan är i så fall varför? Är det något som är naturligt betingat eller är det beteenden vi själva har skapat?
Män gillar att tävla och kvinnor ser golfen främst som en social grej
Statistik visar att många golfklubbar framför allt tappar tjejer i tonåren. Hur kommer det sig? Kan det ha något att göra med vilken typ av förväntningar som finns på flickors och pojkars golf redan i unga år? Beror det på vilken typ av frågor vi börjar ställa till flickor och pojkar i samband med träningar och tävlingar redan när de är små? Kan en förklaring till att tonårstjejer slutar med golf vara att vi, mer eller mindre omedvetet, skapar olika beteenden kring pojkars och flickors golf? Jag har inte svaren på dessa frågor men har sedan en tid börjat ställa mig dem.
Som pappa till två idrottande barn reflekterar jag ibland över vilka förväntningar vi tycks ha på våra barn och hur det skiljer sig åt beroende på kön. Jag har en dotter och en son som båda håller på med flera olika sporter, bland annat golf. Vilka frågor ställer jag själv och andra föräldrar till dem efter träningar och tävlingar? Båda spelar fotboll och till sonen och hans lagkamrater handlar frågorna ofta om resultat och prestation. Man hör saker i stil med: "hur gick det?", "vad blev det i matchen?", "gjorde du några mål?". Till dottern och hennes lagkamrater tenderar frågorna att handla om annat. Där hör man saker som: "hur var det på träningen?", "hade ni kul?", "vilka var där?", "hur var det med Sofia och Alicia?". Frågor av mer social karaktär alltså. Underförstått: pojkarnas idrottande är viktigt på riktigt, de ska ju bli proffs, medan flickornas idrottande är, tja..., i första hand socialt.
Jag spetsar kanske till det en aning men ni förstår principen. Poängen är att om vi i tidig ålder tutar i pojkar att deras prestation är viktig så torde chansen öka att deras färdigheter också utvecklas. Och eftersom det är roligt när man blir bättre på något blir det också naturligt för dem att fortsätta med golfen.
Vardagsspråk och jargonger har betydelse. Språkbruk är murbruk
Om förväntningarna på flickor däremot är lägre, och vikten av prestation inte lika påtagligt kommuniceras från omgivningen, blir deras utvecklingskurva sannolikt inte heller lika bra. Och om golfen främst utvecklats till att vara en social grej ligger det kanske närmare till hands att man som tjej slutar i 13-14-årsåldern. Det finns ju så många andra attraktiva sociala arenor som öppnar sig i tonåren så varför vara kvar inom golfen? Och så står vi där, tränare, klubbchefer och styrelser, och tycker att det är så komplicerat med kvinnor och golf och undrar varför de försvinner från sporten? Och varför ska det vara så svårt att få till bra träningsupplägg för tjejer/kvinnor? Varför kan de inte vara lika enkla och okomplicerade att ha att göra med som männen? Självuppfyllande profetia, någon?
På min hemmaklubb har vi en riktigt duktig flicka. När vi frågade tränarna varför just hon utvecklats så mycket blev svaret att hennes pappa ställer högre krav och pushar henne mer än vad de andra flickornas pappor gör. Efter en stunds eftertanke konstaterade tränarna dock att pappan egentligen inte ställer högre krav på henne än vad pappor (för det är oftast pappor) generellt sett ställer på killar i hennes ålder. Olika kön, olika måttstockar.
Förväntningar och frågor. Hur mycket betyder de egentligen? Är det så att vi har olika förväntningar på flickors och pojkars golf? På kvinnors och mäns golf? Det kan verka så för när man tänker efter kan man konstatera att de flesta positivt laddade metaforer på golfbanan kan härledas till det manliga könet och de negativa till det kvinnliga könet (gubbsving är undantaget som bekräftar regeln). De allra flesta förstår precis vad en kärringputt är. Om någon däremot genar med sin drive över en damm på ett långt par 5-hål, ja då tar man en manlig linje, något som är djärvt och bra. Jag har aldrig hört någon skryta över en kvinnlig linje... Jag tror att vardagsspråk och jargonger har betydelse. Språkbruk är murbruk. Och om vi hela tiden kopplar bra grejer på golfbanan till uttryck med tydlig koppling till det manliga könet och dåliga grejer med det kvinnliga könet, vad är det egentligen vi gör då?
Å andra sidan tar hela detta resonemang sin utgångspunkt i att männens sätt – det vill säga normens sätt – är "det rätta sättet" och att kvinnor ska anpassas till det. Det kan man förstås också ifrågasätta. Men det är en annan krönika.
Martin Karlsson
Chalmers Golfklubb, pilotklubb för Vision 50/50