Den utrotningshotade arten
Den ensamma golftjejen. En vanlig syn när antalet flickjuniorer minskar år för år. Låt oss bryta trenden tillsammans genom att skapa regelbunden och rolig juniorverksamhet året runt!
De senaste åren har Sverige kunnat glädjas åt fantastiska framgångar på tävlingsbanorna. Landslagen har skördat medaljer, tourproffs har vunnit majors och blågula spelare har tagits ut till Ryder Cup och Solheim Cup.
Men medaljens baksida är att återväxten i nästa generation ser desto dystrare ut. Särskilt inom en grupp – flickjuniorer.
Få rundor och hög handicap
Antalet tjejer som spelar golf har minskat med åtta procent i år till under 9 500 spelare. De spelar också lite – i snitt 3,6 ronder per år – och utvecklas dåligt. Nästan tre fjärdedelar har en handicap 37 och högre och under 10 procent har 18 eller lägre.
Varför ser det ut så här då? Den krassa verkligheten är att den här spelaren är väldigt ensam på sin golfklubb. Hon får träna fem gånger på våren och fem gånger på hösten i en grupp där hon nästan inte känner någon.
Andra idrotter lockar med regelbunden träning
Samtidigt bjuds hon in att prova på andra idrotter via klasskompisar och hem i brevlådan. I tennis, parkour, innebandy, simning och fotboll erbjuds hon regelbunden träning, många kompisar och möjlighet att vara med på cuper, läger och seriespel... Så varför ska hon välja golf?
Vill vi vända den vikande trenden behöver golfen bli bättre på att både kort- och långsiktigt rekrytera flickor, utbilda ledare och föräldrar att hjälpa till med träning och erbjuda bra och rolig verksamhet året runt för juniorer i olika åldrar.
Golfen – en härlig plats att växa som människa
Då kan de växa som människor genom vår idrott och ha kul tillsammans med kompisar på världens vackraste idrottsarena – golfbanan.
Och Sverige kan se fram emot nya medaljer och majorsegrar på både dam- och herrsidan i många år framöver.
Skribent
- Susanne Persson
- E-post: susanne.persson@golf.se