Gröna kilar minskar risk för nytt miljonprogram

Per Berg är professor vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) i Uppsala på Institutionen för stad och land. Han upplever att forskarna »sitter på läktaren « i bostadsbyggandet i stadsmiljöer, trots stor kunskap i ämnet.

– Trycket på bostäder är stort och det byggs i snabb takt. Utmaningen är att behålla gröna kilar i staden kombinerat med förtätningen. Problemet är att ingen kommun har utvärderingsprogram för vad konsekvenserna blir om vi förtätar för mycket. Vi håller helt enkelt på att skapa ett nytt miljonprogram i många städer i Sverige.

Grönytor kan vara lösningen, antingen ren, orörd natur som får vara kvar mellan de nya husen eller en golfbana.

– När invånarna upplever att det är tätt mellan husen är det viktigt att ha närhet till natur och grönytor. Golfbanor ger ljus, rymd och öppenhet. En gångväg i kanten mellan den orörda naturen och den anlagda golfbanan ger även icke-golfare chans till motion och ökad trivsel i boendemiljön.

En annan lösning är att intressenterna i byggprocessen samverkar, enligt Per Berg.

– Vi behöver skapa en dialog mellan byggherrar, konsulter, kommuner och landskapsarkitekter, där landskapsarkitekterna bör komma in tidigare i byggprocessen för att skapa balans mellan förtätning och grönytor. Då krävs det att politikerna slutar köra över tjänstemännen som oftast har stor kunskap och förstår hur boendemiljön ska vara utformad för att skapa trivsel.

Jörgen Wissman forskar vid SLU i frågor relaterade till biologisk mångfald i infrastruktur, urbana miljöer och jordbrukslandskapet.

– Trenden just nu är förtätning utan slut. Vi riskerar att få samma typ av städer som i USA, städer som aldrig tar slut och med få grönytor. Problemet är att vi tar bort värden som träd i landskapet för att bygga bostäder och planterar därefter nya träd för att åstadkomma grönytor i eller i närheten av bostadsområdena. Vi behöver den orörda naturen för att trivas och må bra.

Wissman håller med Berg om att golfbanor kan bidra.

– När vi överger öppna landskap kan golfbanan bidra som ett komplement. Den bidrar också till stadens mosaik med biologisk mångfald och nischer i naturen där bland annat fåglar och insekter trivs. Att göra ruffen magrare skapar också biologisk mångfald där många arter trivs, samtidigt som det blir lättare för den som spelar att slå därifrån.

Sara Borgström är biträdande universitetslektor på KTH i Stockholm och forskar om hållbar stadsutveckling med speciellt intresse för städernas grönytor. Hon ser en trend inom stadsplanering i den allt mer förtätade stadsbebyggelsen.

– De som ansvarar i kommunen försöker spara åkermarken utanför staden och skogsområden och grönytor i stadsmiljön från bostäder genom att istället bebygga hamnområden, järnvägsområden och till och med tak. Det räcker dock inte alltid, och då blir det lätt så att grönytor och skogsområden som redan ligger i bebyggelsen får ge plats för bland annat bostäder. Det går ut över främst barn och äldre som är mer beroende av den omedelbara närmiljön.

Den där skogsdungen som försvinner kanske var pensionärens bästa promenadstråk till mataffären eller barnets favoritplats för att bygga sin koja. Enligt Sara Borgström finns det en oro bland de ansvariga i kommunen att ett område som inte är tydligt i vad det ska användas till riskerar att bli ett tillhåll för aktiviteter samhället inte vill ha och därmed skapar otrygghet.

– Det finns också en oro för att ansvaret blir otydligt om man låter medborgarna medskapa grönområden. Ett sätt att pröva är att skapa tillfälliga frirum. Det har man gjort i Råby i Västerås där konstnären Ruben Wätte under 2016 i samarbete med kommunen och regionala och lokala aktörer ledde projektet Dungen – en tillfällig, kreativ vildmark mitt i bebyggelsen.

Golfbanor får allt svårare att hävda sin rätt i den förtätade staden. En golfbana kan bidra med flera viktiga funktioner, enligt Sara Borgström.

– Golfbanor kan vara bra för den biologiska mångfalden i stadslandskapet då de kan vara stora och variationsrika. Fungerande ekosystem med en stor biologisk mångfald har potential att ta hand om vatten vid skyfall, ta upp luftföroreningar och mildra buller. Våtmarker, ängar och sandmiljöer, som ofta finns på golfbanor, är det brist på i städerna. Golfbanor kan därmed stödja hotade arter.

Dessutom kan det vara fler som underhåller banan än kommunens grönytor, vilket kan bidra till en känsla av trygghet, enligt Borgström.

– Björkhagens Golfklubb i Nackareservatet i södra Stockholm är ett sådant exempel. Det är dessutom ett område där både golfare och ickegolfare kan samsas, vilket är bra för människors trivsel. De har arbetat aktivt med ängsmiljöer och gamla träd i samarbete med lokala föreningar.

Borgström anser att utmaningen är att komprimera golfbanan till en mindre yta för att få plats i den allt mer förtätade staden – och öppna för fler funktioner.

– Ett sätt skulle kunna vara små golfbanor med naturliga grönytor, som kompletteras med lekplatser och andra aktiviteter. Då kan var och en i familjen utöva det som den vill – exempelvis fotboll, basket och golf – eller bara koppla av.

Finns det plats för stadsnära golfbanor i framtiden?

– Under förutsättning att de inte får ta för stor plats och sköts på ett sätt som liknar omgivande ekosystem, och med så få miljöförstörande ämnen som möjligt.

Alla lovord från forskarna till trots, slutligen är det upp till golfen att arbeta aktivt med frågan om golfbanan som berättigad grönyta i den förtätade staden, enligt Maria Strandberg, ansvarig för forskning och utveckling på Svenska Golfförbundet.

– Förutsättningarna för att golfbanan ska bli och fungera som en viktig del av de gröna kilarna är att klubben och ägaren tar initiativ och jobbar proaktivt för att skapa lokal samverkan, öppnar golfbanan för allmänheten och utvecklar natur- och kulturvärden. Det är ju bara vi själva som kan påverka så att tätortsnära golfbanor blir kvar och inte bebyggs.