Reflektion från Ungdoms-OS
GÄSTBLOGG: Ulrika Jorsell coach vid Youth Olympic Games – Ungdoms-OS 2018.
Golftävlingen i Ungdoms-OS är över och det är många lärdomar och erfarenheter som packas med hem i resväskan även om det inte blev några medaljer denna gång. Det finns mycket att lära av andra idrotter, få perspektiv på golfens värld jämfört med andra idrotter.
Några av de svenska atleterna i brottning och taekwondo fick kämpa hårt med att väga "rätt" vilket innebar bantning. Att under flera dagar köra tuffa träningspass med mycket kläder och sen sätta sig i bastun är en rejäl kontrast mot golfarna som vi uppmuntrar att äta med jämt flöde under spelet och även inför och efter spel.
Att i triathlon cykla i 45-50 km i timmen och köra in i kravallstaket ger ordentliga skador (dock inget brutet och efter några dagar var det OK). Den typen av skador händer inte i golfen.
Att enbart applådera när motståndaren missar och egna spelaren vinner bollar som i pingis finns inte inom golfen. Vi applåderar alla bra slag oavsett vem som slår dem.
Att med grym precision lyckas med bom, barr, hopp, fristående i en fullsatt gymnastikhall som jublar och där du vid minsta misstag tappar poäng är en enorm press. I golfen kan du slå en dålig drive eller ett snett inspel men ändå sänka putten eller en chip för birdie.
I rodd och simning kör du så att mjölksyran sprutar och tar i och tar ut dig helt, medan du i golfen håller dig hyfsat lugn och jag har själv aldrig upplevt någon som fått mjölksyra på golfbanan.
Beachvolleyboll håller till i sanden hela tiden vilket vi i golfen försöker undvika. Det är en väldigt fin lagidrott med mycket "high five" och uppmuntran mellan spelarna oavsett om det är poäng eller inte.
Badminton med sitt höga tempo och en boll som ska fångas i luften är också en helt annan idrott som kräver mycket spänst och snabbhet medan du i golfen har bollen stilla och går i rask takt.
De likheter som stämmer på alla de svenska atleterna som deltog i Ungdoms-OS är träningsvilja, att brinna för sin idrott, att ha bra sparring och att alla har kompetenta och engagerade tränare. Då skapas motivation att fortsätta träna och kämpa för att hela tiden utvecklas och bli lite bättre.
Det har varit så häftigt att se 18 unga svenska atleter från olika idrotter som gett stöd och inspiration till varandra. De har bytt erfarenheter och haft diskussioner om hur man gör när det går dåligt och hur de jobbar mentalt.
På den tid det inte var tävling eller träning spelades fotboll, pingis och beachvolleyboll. De var i gymmet tillsammans och dessutom var några grymt duktiga trollerikonstnärer bland de unga aktiva som lärde trick av varandra. Tre veckor kändes som en väldigt lång tid innan vi for men tiden rusade iväg och många kontakter har knutits för framtiden.
Ulrika Jorsell, coach
Bild ovan: Den svenska truppen i Buenos Aires Argentina innehållande de aktiva Amanda Linnér Hills GK och Ludvig Erilsson Stockholms GK.
