Jerringpriset till Peder Fredricson
Jerringpriset verkar vara priset som både berör och upprör. Mina flöden i sociala medier formligen exploderade av inlägg och diskussionstrådar, några långa andra längre, efter att Peder Fredricson fått sin skål. Exploderade gjorde även vanlig media där alla verkade ha en åsikt, inte bara krönikörerna vars roll är att ha just det.
Om jag röstade på Henrik Stenson? Svar Ja.
Om jag röstade på Henrik Stenson mer än en gång? Svar Ja.
Om jag använde sociala medier för att försöka förmå andra att rösta som jag gjorde? Svar Ja.
Slutsats, det var inte Henrik som förlorade Jerringpriset till Peder Fredricson. Det var jag och alla andra som röstade på Henrik som förlorade. Vi röstade för få gånger och vi var för dåliga på att få andra att rösta som vi gjorde.
Det är bara att gratulera Peder som gjorde en enastående prestation genom att ta All in felfri genom hela OS-tävlingen vilket resulterade i att han red till sig och Sverige ett silver. Samt även grattis till de som röstade på Peder. Röstarna hade koll på reglerna och utförde prestationen på ett utmärkt sätt och utklassade alla oss andra.
"Ni är vana att jobba riktigt hårt för att få det ni vill", sa Peder i sitt tacktal när han vände sig till Hästsverige. Jag kan bara hålla med om detta, att hästfolk jobbar hårt.
Jag hade förmånen att dela rum med hästhoppscoachen när jag för två år sedan var coach på Ungdoms-OS i Kina. Vi delade passionen för vår respektive idrott, vi delade också extremt tidiga mornar, långa resor till arenorna, långa dagar och få timmar i de inte alltför bekväma sängarna i vårt gemensamma rum som skulle visa sig bli guldrummet.
Vilodag fanns inte i våra scheman, inspel för oss golfare och förberedelser och att ta hand om hästen för hästgänget. Jag hade även förmånen att se den svenska ryttaren, Filip Ågren, rida hem lagguldet på plats i arenan vilket var en cool upplevelse.
När Ungdoms-OS 2014 var slut hade den svenska truppen två guld med sig hem. Hästhoppning och golf var guldidrotterna, samma idrotters utövare som vid Idrottsgalan tog sig till final i Jerringpriset. I framtiden kan det mycket väl vara Filip Ågren, Linnea Ström och Marcus Kinhult som står just där Peder och Henrik stod i måndags.
Vad tycktes då i sociala medier? Att guld slår silver, att guld, silver och brons definitivt slår silver och då mina flöden till stor del består av golffolk så hävdades det där att The Claret Jug slår allt.
Nu handlar Jerringpriset så mycket om känslor och att faktiskt rösta, så ingen borde vara förvånad. Det har även hänt tidigare att silver slagit guld. Det har faktiskt hänt att två OS-silvermedaljörer stått där i final om Jerringpriset medan de med OS-guld fått titta på. 2012 tilldelades Lisa Nordén Jerringpriset och tvåa då blev ryttaren Sara Algotsson Ostholt medan seglarna med OS-guld fick se på.
En tanke avslutningsvis är att många sportredaktioner runt om i landet kanske bör reflektera över hur de prioriterar och nyhetsvärderar när det kommer till ridsport och golf. De är två av landets största breddidrotter, de är två idrotter med världsstjärnor både på den manliga och den kvinnliga sidan och det är två idrotter som har många fans i landet. Detta visar bland annat röstningarna till Jerringpriset de senaste fem åren.