Att sätta upp en tävlingsbana
PGA-touren lirade Jack Nicklaus banan Muirfield Village två veckor i rad samtidigt tog sig Sveriges bästa amatörer an Stockholms Golfklubb. Vi hittade likheter i de utmaningar en bra tävlingsuppsatt bana kan ställa spelare inför.
Vi var många som såg världens bästa spelare spela två tävlingar veckorna efter varandra på samma banan. Eller rättare sagt, de spelade Muirfield Village Golf Club i Ohio två veckor i rad, de gick samma sträcka men de spelade två helt olika banor.
Tee-och hålplaceringar, klipplinjer, ruffhöjd och hårdhet skiljde från fösta veckan till andra veckan. De har med alla mått mätt tokmycket resurser till sitt förfogande.
De lyckades få kvalgränsen att flyttas fem slag och segerscoren den första veckan var särspel för 19 under par och för att den kommande veckan vara nio under par. Vecka två var det också endast nio spelare totalt under par.
Går detta att göra på andra ställen? Att ställa spelare inför utmaningar som testar gränsen för deras förmåga.
Går det att göra i Sverige på en helt vanlig svensk banan där längd inte är en variabel i allt för stor uträckning för spelare av hög klass?
På den senare frågan är jag beredd att svara definitiv ja. Under förutsättning att rätt kompetens finns hos de som sätter upp tävlingsbanan.
Stockholm Amateur
Förra veckan spelades Stockholm Amateur på Stockholms Golfklubb. Kevinge är en bana som har sex par-3 hål och som inte mäter speciellt långt även om du flyttar bak tee allra längst bak. Tävlingsbanan spelades som par 69 och över 5505 meter för herrarna och 4837 meter för damerna.
Pojklandslagets coach Carl Magnusson var på plats under de två första speldagarna och när han lämnade klubben skickade han ett mail till klubben och delgav dem sina upplevelser.
Här är Calle mail:
”Hej.
Saker som jag tänker på i ruffen:
- jättebra course setup av det jag sett. Till exempel är tee framflyttad på 5:an idag och då sitter pinnen kort för att de som går för det då ändå får svåra närspelsslag, briljant👌🏼.
- dragit bak tee’s på par 3:or dag två. Variation och spelarna behöver då slå längre klubbor än dag 1.
- tjock ruff utanför fairway på en del ställen, tex på 7:an så kan man knappt träffa green om man missar fairway höger.
Det är sådana här detaljer jag vill se mer av på svenska banor när jag kollar på juniortävlingar. Håller tummarna för att det inte är sista upplagan av Stockholm Am som spelas :-)
Carl Magnusson
Coach National Boys Team”
Banan som Stockholm Amateur spelades på var till stor del ett verk av Pontus och Olle Widegren, spelare med stor erfarenhet av spel på hög nivå. Nu jobbar de på klubben när de inte peggar på den svenska herrtouren. De tog hjälp för att få till en bra tävlingsbana även för damerna då de upplevde att det behövdes.
Vad var det för banan som spelarna mötte, vad var annorlunda?
Tee- och hålplaceringar var varierade i balans med varandra för att skapa en mer strategisk utmaning. Att läsa av vilken vinkel och vilket slag som passade bäst beroende på förhållanden blev därför ett viktigare moment än normalt.
Tävlingsuppsättningen vid Stockholm Amateuer skapade tillsammans en dubbel utmaning, först att förstå vilken utmaning som fanns. Och därefter gällde de att utföra de slag som utmaningen krävde.
Under sista tävlingsdagen torkade banan upp ordentligt. Sol och vind gjorde greenerna hårdare och snabbare vilket i likhet till helgen på Muirfield Village gjorde birdies svårare att komma över.
Pontus Widegren utryckte sig såhär när han ombads berätta hur han och Olle resonerade när det fått uppgift att sätta upp banan till Stockholm Amateur:
-Eftersom banan inte utmanar bra spelare med sin längd, var förhoppningen att gynna den med spelsinne, känsla för strategi och tålamod. Allt detta utan att göra det orättvist. Bra slag ska belönas!
Segerscorer på sju respektive tre under par över tre ronder visar att svenska toppspelare troligen behöver spela fler banor uppsatta likt den de blev presenterade vid Stockholm Amateur.
