Rapport från kanadensiska banskötselkonferensen och mässan i Banff
The Canadian Golf Course Management Conference - Mountains of opportunity
Det känns viktigt och priviligierat att få resa till denna delen av världen som vi trots avståndet har så mycket gemensamt med vad gäller både väder, golfbaneskötsel och värderingar. Temperaturen här i Banff ligger nu och pendlar mellan -30 på nätterna och -15 på dagarna vilket är ovanligt kallt för årstiden. Under måndagen lyssnade vi bl.a på nya trender inom green och fairwayskötsel som presenterades av Adam Moeller som är en av USGA´s agronomer. De största frågorna just nu är vatten, hållbarhet och ekonomi i skötseln.
Greener: Skillnader i kostnader mellan skötsel av vitgröegreener och vengreener. Av de 10 högs rankande banorna i USA har 7 av dessa vitgröegreener, de andra tre har krypvensgreener. Gemensamt för dessa 10 banor är att de har mycket kostnadskrävande skötsel, här sticker vitgröebanorna ut ordentligt med de absolut högsta kostnaderna. Ska man uppnå hög kvalité på vitgröegreener kräver det mycket mer resurser än för vengreener. De 3 främsta faktorerna som avgör hur bra en bana kan bli är soltillgång, vindväxling och dräneringar. Detta är ingen nyhet men tål att repeteras. I USA ser man en stor ökning av trippelklippning på tidigare singelklippta greener utan att man gjort avkall på kvalitén, detta tack vare utvecklad teknik på de nyare klipparna.
Man välter greener mycket mer, man undviker rundvarsklippning så mycket man kan. Kör rundvarven med högre klipphöjd och släta frontrullar. Man kör mycket mindre vertikalskärning och mer försiktig med en tyngdpunkt på våren. Man har sett att grooming och borstning har likvärdiga resultat. Man har sett stora vinster med att väga klippmängder dagligen för att optimera näring och tillväxtreglering. Detta gör man smidigast genom att välja ut 1-2 geener som är genomsnittliga för banan. Vad gäller anrikning och kontroll av organiskt material blir det fler och fler som skickar iväg jordprover för att mäta sitt exakta värde genom tester med glödförlust.
Vad gäller att bearbeta organiskt material, har några banor försökt att dressa så optimalt det bara går anpassat till tillväxten. Detta i syfte att slippa göra större ingrepp som hålpipning och djupvertikalskärning. Nästan alla dessa försök har misslyckats och man har fått återgå till ordinarie rutiner. Hålpipsluftning är fortfarande den metod de flesta använder då ingreppet gör ett tillräckligt bra resultat och stör spelet kortast tid.
Fairways: Klipphöjden bör vara väl avvägd med vilken kategori spelare vi har. Låga klipphöjder passar låghandikappare bättre, högre klipphöjder passar medel och höghandikappare bäst. Här måste man fundera på vilken kategori spelare man har om man ska fortsätta vara en attraktiv klubb. Att medla för att vara tillräckligt bra för alla kategorier är nog det bästa. Vad gäller bevattning bör fokus vara att vattna för gräsets överlevnad och spelbarhet, aldrig för färgens skull. Man bör känna till vilket ET värde man har på sina fairways och sedan vattna med ett underskott av detta värde. Är ytornas ET-värde för en dag tex 3mm, kan man utgå från att återföra 60, 70 eller 80% av detta vid sin bevattning. Exempel, 3mm x 0,80= 2,4 mm vatten behöver återföras till marken för detta dygn. GPS styrning till sin gödsel och bekämpningspruta har man sett kunna reducera förbrukningen med 20%. Detta blir både stora kostnadsreduceringar och minskad miljöpåverkan.
Ny sort för fairway och tees. Ängsgröe som art är som tidigare känt ett mycket bra gräs för både fairways och tees och greenområden. Svårigheten med ängsgröe är att arten gror långsamt. Detta gör att etableringen i befintligt bestånd ofta blir utkonkurrerad av vitgröe. Att stödså med Ängsgröe i befintligt bestånd har enligt försök inom STERF visat på obefintligt resultat. Den nya sorten Ängsgröe HGT som är förkortningen på Healty Grass Technology har snabb etablering, är aggressiv och har god sjukdomsresistens vilket gör att jag tror sorten kommer ha stor framgång.
Drönare har börjat användas i större omfattning för att regelbundet kontrollera begynnande torrfläckar eller övervattning. Drönarflygning är dock inget man får göra innan man har utbildning och sökt godkännande genom deras motsvarighet till luftfartsverket. Drönarna körs sedan genom fjärrstyrning från en extern central.
Snappar vi upp något nytt kommer vi försöka hinna med att fylla på under veckan.
Hälsningar från Henrik Norén och Håkan Blusi.
