Indexering, banvärdering och slope.

Indexering bör fördelas jämnt över banans 18 hål, samt över separata niohålsslingor. Därför bör du börja med att dela upp de 18 hålen i sex grupper med tre hål i varje: 1, 2, 3 sedan 4, 5, 6 och så vidare där.

Alla udda index på första nio och alla jämna på andra, eller tvärtom, är att föredra, också med tanke på niohålsronder.

Riktlinjer för att skapa en så jämn och bra fördelning som möjligt:

• Index 1–4 bör inte ges hål 1, 2, 3 eller 16, 17, 18.

• Summan inom de sex hålgrupperna bör ligga mellan 27 och 30.

• Index 1–6 bör inte ligga på intilliggande hål.

Så fördelas index

• Ge index 1 till det svåraste av hål 7, 8, 9.

• Ge index 2 till det svåraste av hål 13, 14, 15.

• Ge index 3 till det svåraste av hål 4, 5, 6.

• Ge index 4 till det svåraste av hål 10, 11, 12.

• Ge index 5 till det svåraste av hål 1, 2, 3.

• Ge index 6 till det svåraste av hål 16, 17, 18.

Därefter, med totalsummorna 27 respektive 30 i åtanke:

• Ge index 7 till 12 jämt över de sex grupperna, index 7 behöver inte passa in i grupp 7, 8, 9.

• Ge index 13 till 18 på samma sätt.

Här är rekommendationer från Svenska Golfförbundet som golfklubbarna bör följa när de väljer hur banans hål ska indexeras:

• Vid matchspel är det av största betydelse att de slag som den med högre handicap erhåller sprids ut jämt över de 18 hålen.

• Fördelningen görs genom att indexera de udda numren på de första nio hålen och de jämna numren på de andra nio hålen.

• Svårighetsgraden på ett hål i förhållande till par är en faktor, men först inom »tre-gruppen« av hål (se nedan).

• Svårighetsgraden kan ha sitt ursprung i till exempel en jämförelse av medelscoren för en grupp spelare gentemot par.

• Det är självklart lättare för en höghandicappare att dela ett par 3-hål, än ett längre par 4 eller par 5. Därför bör par 5-hål ha något lägre index än par 3-hål.

Golfbanans längd är en viktig faktor vid beräkningen av hur många slag spelaren får på en viss bana.

Värderarna samlas på tee och skaffar sig en överblick av hålet och inleder sedan mätningen, två banvärderare värderar för herrar och två för damer. Golfbanan ska ha fasta mätpunkter på tee.

Banvärderingen utgår från standardtee för damer respektive herrar, och från slaglängder för scratchspelare och bogeyspelare – se tabeller nedan. Slaglängderna ligger till grund för uppmätning av landningszonerna.

Det är arkitektens ursprungliga spellinje som bildar grunden för mätningen av banan.

Om hålet har dogleg sker mätningen till en punkt som markeras mitt i kröken, och mäts sedan vidare i den avsedda spellinjen.

Mätning behöver även göras av höjdskillnad mellan tee och green och även av höjdskillnad mellan positionen för inspelsslag och till green.

Greenbredd, greendjup samt fairwaybredd och avstånd till hinder i landningszonen ingår också i mätningen.

När banvärderarna har mätt golfbanans faktiska längd tas även hänsyn till ett antal värderingsfaktorer som påverkar den effektiva längden och därmed också spelhandicapen.

• Rull på fairway: hur hård fairway är, om det finns bevattning och om det lutar där bollen landar.

• Nivåskillnader: skillnader mellan tee och green.

• Layup: förhållanden som förlänger ett hål genom att en spelare inte kan slå ett fullt slag. Ett tvärgående vatten är en typisk sådan längdpåverkande svårighet. Banan blir längre genom det längre andraslaget som blir följden av det kortare utslaget.

• Dogleg: ett dogleghål kan ge ”förlängning” av hålet genom att spelaren inte kan slå ett fullt slag, men kan också minska hålets längd i relation till tänkt spellinje när en spelare kan spela över hörnet.

• Vind: både med-, mot- och sidvind påverkar spelet och hur långt hålet spelas. Med hjälp av meteorologiska data som baseras på genomsnittlig vindstyrka under dagtid när golf spelas, justeras banans längd.

Det finns ett antal hinder, skötsel- och designfaktorer som påverkar banans svårighetsgrad och därmed också spelhandicapen. Vissa faktorer kan komma i spel flera gånger på samma hål, något banvärderarna tar hänsyn till. 

• Topografi: lutningen av fairway vid inspelet mot green och även eventuella höjdskillnader som försvårar inspelet.

• Fairway: bredden på fairway och eventuell semiruff värderas utifrån hålets längd.

• Greenmålet: hur svår greenen är att träffa utifrån greenens storlek, form och inspelets längd.

• Ruff: klipphöjden på ruffen värderas och ställs i relation till greenmålets värde.

• Bunker: bunkerns djup samt hur stor del av greenen som täcks av bunkrar och inspelets längd påverkar bunkervärdet.

• Out of bounds/extrem ruff: om det finns out of bounds som påverkar något av slagen mäts avståndet till outgränsen. Extrem ruff är där det är svårt, intill omöjligt att hitta bollen. Det värderas på samma sätt som out.

• Vatten: Korsande vatten som kräver säkerhetsmarginal och avstånd till vatten vid sidan vägs in. För bogeyspelare är korsande vatten oftast svårare att bemästra, särskilt för damer. För scratchspelare är vatten vid sidan vid långa slag det svårare fallet. Vatten i närheten på båda sidor om nedslaget vägs in. Vatten kan vara både korsande och vid sidan på samma slag.

• Träd: hur träd och skog påverkar spelet på hålet som helhet värderas. Hänsyn tas också till förekomst av lågt hängande grenar och träd utefter spellinjen.

• Greenytan: stimpmetervärdet, värdet på greenens snabbhet, mäts under normalförhållanden. En bedömning görs också av hur sluttande greenen är och om den har kraftiga unduleringar eller nivåer.  

En sammanvägning av värdena på längdfaktorer och svårighetsfaktorer görs till slut med hjälp av ett datorprogram. Efter registrering av alla data kan slopetabellerna beräknas enligt de formler som finns i USGA-manualen.

Slopetabellen anslås på anläggningen så att du som spelare kan avläsa din spelhandicap på just den golfbanan.

Giltiga slopetabeller är de som har Svenska Golfförbundets och World Handicap Systems logotyper, samt värderingsdatum angivet.

Golfbanor ska omvärderas var tionde år eller vid större förändringar i längd, layout eller banskötsel. Ronder som spelas på en bana vars värdering är äldre än tio år är inte handicapgrundande.

Det banvärderingssystem (”slopesystem”) vi använder i Sverige heter WHS Course Rating System. Det skapades i USA för över 30 år sedan under namnet USGA Course Rating System. Det blev snabbt ett system som började användas i många länder runt om i världen, bland annat i Sverige.

Nu ligger WHS Course Rating System dessutom till grund för World Handicap System, och är det banvärderingssystem som sedan 2020 gäller i hela världen.

Banvärderingssystemet har vissa begränsningar. Vid vanliga par (ca 72) gäller att systemet fungerar bäst mellan cirka 4 600 och 5 800 meter.

Det innebär till exempel att banor över 5 800 meter inte bör värderas för damer, eftersom de inte är spelbara förutom för ett fåtal kvinnor.

På samma sätt är det inte lämpligt att värdera för korta banor för herrar. Då blir par irrelevant och hamnar utanför intervallen.

Läs mer under frågan ”Kan alla tees banvärderas för båda könen?” längre ner på sidan.

Ja, 2024 infördes en modifiering i WHS Course Rating System som innebär att banor så korta som 1 372 meter per 18 hål (685 meter per 9 hål) kan värderas.

Det innebär dock inte att en bana kan se ut hur som helst. Banan ska ha minst 6 unika hål för att vara godkänd för banvärdering.  

Här måste man också komma ihåg par. Det går inte att ha en bana som är 1 372 meter och par 72. Då blir par 4- och par 5-hålen alldeles för korta och hamnar utanför de intervall för hållängder som finns i handicapreglerna (se frågan ”Definitionen av par” längre ner på sidan). Däremot funkar det med par 54 (18 par 3-hål) vid denna längd.

Vi har en policy i Sverige att inte banvärdera vit tee för damer och inte orange/främre tee för herrar.

Motivering gällande vit tee för damer:

– Vi har inte upplevt att behovet har funnits att damer vill spela handicapgrundande ronder från vit tee.

– Eftersom slopetabellen ska kunna fungera för samtliga handicap är det väldigt svårt att få en rättvis banvärdering från ett tee där man som kortslående kanske inte ens kan nå en spelbar yta, på ett flertal hål.

Motivering gällande främre tee för herrar:

– Syftet med orange/främre tee var att ta fram en kortare tee än normal standardtee specifikt för damer. Detta skulle lösa problemet att äldre herrar klev fram till röd tee, medan äldre damerna inte hade något tee att gå fram till. Därför ifrågasätter vi behovet att banvärdera främre tee för herrar.

– Ett annat argument mot att banvärdera främre tee för herrar är att par-begreppet tappar sin betydelse. Alltför många hål hamnar utanför de rekommenderade längderna för ett par-4 eller par-5 hål.

Utöver detta har denna policy också inneburit en minskad belastning på banvärderarna.

Vår generella rekommendation är att en bana med 4–5 olika tees inte ska ha så stor totallängdskillnad mellan dessa tees.

Ett lagom avstånd är cirka 300–400 meter mellan varje tee. Då förändras inte spelhandicapen så mycket vid byte av tee. Det kan göra att spelare blir mer villiga att t.ex. byta till en kortare tee om slaglängden blir kortare med åren.

Det händer relativt ofta att det blir för stor skillnad mellan damernas standardtee (röd) och ett eventuellt främre tee (orange).

I de fallen är det lätt att damer ändå väljer sin standardtee. Dels för att de tappar för många slag, dels för att man ju trots allt vill spela golf så mycket som möjligt och inte bara promenera.

Slopetabellerna visar de tees som är banvärderade för respektive kön på aktuell bana. En godkänd slopetabell enligt världshandicapsystemet ska visa:

✓ spelhandicapen för exakt handicap till hcp 54,0,
✓ datum för senaste värdering samt
✓ SGF:s och WHS:s logotyp.

Se exempel i bilden nedan:

{}

Amerikanerna som skapade USGA Course Rating System inledde med att studera hur långt den bättre halvan av startfältet i US Amateur slog, damer respektive herrar.

Det visade sig att herrarna slog cirka 15 procent längre än damerna. Då valde man att dela på damer och herrar i systemet.

Så blev det bestämt, och vad vi vet har det inte diskuterats att detta skulle ändras.

Det globala regelverket rörande handicap, WHS, säger att damernas slopetabell gäller för damer och herrarnas slopetabell för herrar, oavsett ålder.

Spelaren kan självklart välja vilken slopevärderad tee hon/han spelar ifrån.

Det har diskuterats om pojkar ska få använda damernas slopetabell upp till någon viss ålder, men detta tillåter inte regelverket.

Om vissa klubbar gör egna lösningar för mycket unga spelare utanför själva regelverket är det deras val, men ska ronden registreras som en handicaprond måste spelaren få spelhandicap enligt ”sin” slopetabell.

Par är den score en scratchspelare förväntas uppnå på ett hål under normala ban- och väderförhållande. Par är ett idealresultat på hålet.

Längderna för par 3-, 4- och 5-hål är överlappande. Det innebär att hål med en viss längd kan ha olika par beroende på hur det spelas. Enklast är att tänka på ett hål uppför som spelas längre än vad det är mätt.

Du hittar längdintervallen för olika par och hål i tabellen ovanför frågor & svar.

Det är inte genomförbart i Sverige, eftersom det strider mot vårt regelverk, där vi beslutat att alla tees på ett hål ska ha samma par.

Skälet är att vi anser att det blir så mycket mer komplicerat för både spelare och klubbar, bland annat för att:

– klubbarna måste ha fler olika slopetabeller och spelarna ska förstå vilken av tabellerna som gäller. Så vill vi inte ha det!

– GIT Tävling är anpassat till nuvarande regelverk och fungerar i dagsläget inte för olika par på samma hål.

– olika par skulle göra det mer komplicerat att spela mixade partävlingar eller matchspel damer mot herrar.

Banvärderingen skulle inte bli annorlunda, eftersom man där tar fram en course rating som inte är beroende av par. Däremot blir slopetabellerna olika, eftersom uträkningen av spelhandicap är beroende av par.

Indexeringen av hålen under en 18-hålsrond är en förutsättning för matchspel. I kampen spelare mot spelare tävlar man om varje hål, att vinna det, dela eller förlora.

Indexeringen bestämmer på vilka hål som spelaren med högre spelhandicap får håla i på en högre score och kanske ändå dela hålet eller vinna det.

Hålens index används också vid några former av slagspel, som i poängbogey, men då bara relaterat till spelarens egen score på hålet och inte i jämförelse med andras.

Hålens index är inte alls lika viktigt i poängbogey som i matchspel. Poängen jämnar ändå ut sig i långa loppet under 18 hål, eftersom exempelvis 2+2 poäng = 1+3 poäng.

Läs mer i denna artikel i Golfa!

Indexeringen är klubbens eget ansvar. Det gör klubben själv enligt de riktlinjer som finns i handicapregelboken bilaga E eller i denna broschyr.

SGF:s banvärderare (regionansvariga, teamledare och värderare) är inte delaktiga i banornas indexering, men kan självklart ge råd.