Innanför repen

GÄSTBLOGG: Ulrika Jorsell coach vid Youth Olympic Games – Ungdoms-OS 2018.

Golftävlingen i Ungdoms-OS är över och det är många lärdomar och erfarenheter som packas med hem i resväskan även om det inte blev några medaljer denna gång. Det finns mycket att lära av andra idrotter, få perspektiv på golfens värld jämfört med andra idrotter.

Några av de svenska atleterna i brottning och taekwondo fick kämpa hårt med att väga "rätt" vilket innebar bantning. Att under flera dagar köra tuffa träningspass med mycket kläder och sen sätta sig i bastun är en rejäl kontrast mot golfarna som vi uppmuntrar att äta med jämt flöde under spelet och även inför och efter spel.

Att i triathlon cykla i 45-50 km i timmen och köra in i kravallstaket ger ordentliga skador (dock inget brutet och efter några dagar var det OK). Den typen av skador händer inte i golfen.

Att enbart applådera när motståndaren missar och egna spelaren vinner bollar som i pingis finns inte inom golfen. Vi applåderar alla bra slag oavsett vem som slår dem.

Att med grym precision lyckas med bom, barr, hopp, fristående i en fullsatt gymnastikhall som jublar och där du vid minsta misstag tappar poäng är en enorm press. I golfen kan du slå en dålig drive eller ett snett inspel men ändå sänka putten eller en chip för birdie.

I rodd och simning kör du så att mjölksyran sprutar och tar i och tar ut dig helt, medan du i golfen håller dig hyfsat lugn och jag har själv aldrig upplevt någon som fått mjölksyra på golfbanan.

Beachvolleyboll håller till i sanden hela tiden vilket vi i golfen försöker undvika. Det är en väldigt fin lagidrott med mycket "high five" och uppmuntran mellan spelarna oavsett om det är poäng eller inte.

Badminton med sitt höga tempo och en boll som ska fångas i luften är också en helt annan idrott som kräver mycket spänst och snabbhet medan du i golfen har bollen stilla och går i rask takt.

De likheter som stämmer på alla de svenska atleterna som deltog i Ungdoms-OS är träningsvilja, att brinna för sin idrott, att ha bra sparring och att alla har kompetenta och engagerade tränare. Då skapas motivation att fortsätta träna och kämpa för att hela tiden utvecklas och bli lite bättre.

Det har varit så häftigt att se 18 unga svenska atleter från olika idrotter som gett stöd och inspiration till varandra. De har bytt erfarenheter och haft diskussioner om hur man gör när det går dåligt och hur de jobbar mentalt.

På den tid det inte var tävling eller träning spelades fotboll, pingis och beachvolleyboll. De var i gymmet tillsammans och dessutom var några grymt duktiga trollerikonstnärer bland de unga aktiva som lärde trick av varandra. Tre veckor kändes som en väldigt lång tid innan vi for men tiden rusade iväg och många kontakter har knutits för framtiden.

Ulrika Jorsell, coach

Bild ovan: Den svenska truppen i Buenos Aires Argentina innehållande de aktiva Amanda Linnér  Hills GK och Ludvig Erilsson Stockholms GK.

Peder Fredricson håller tacktal för Jerringpriset vid Idrottsgalan.

Jerringpriset verkar vara priset som både berör och upprör. Mina flöden i sociala medier formligen exploderade av inlägg och diskussionstrådar, några långa andra längre, efter att Peder Fredricson fått sin skål. Exploderade gjorde även vanlig media där alla verkade ha en åsikt, inte bara krönikörerna vars roll är att ha just det.

Om jag röstade på Henrik Stenson? Svar Ja.
Om jag röstade på Henrik Stenson mer än en gång? Svar Ja.
Om jag använde sociala medier för att försöka förmå andra att rösta som jag gjorde? Svar Ja.

Slutsats, det var inte Henrik som förlorade Jerringpriset till Peder Fredricson. Det var jag och alla andra som röstade på Henrik som förlorade. Vi röstade för få gånger och vi var för dåliga på att få andra att rösta som vi gjorde.

Det är bara att gratulera Peder som gjorde en enastående prestation genom att ta All in felfri genom hela OS-tävlingen vilket resulterade i att han red till sig och Sverige ett silver. Samt även grattis till de som röstade på Peder. Röstarna hade koll på reglerna och utförde prestationen på ett utmärkt sätt och utklassade alla oss andra.

"Ni är vana att jobba riktigt hårt för att få det ni vill", sa Peder i sitt tacktal när han vände sig till Hästsverige. Jag kan bara hålla med om detta, att hästfolk jobbar hårt.

Jag hade förmånen att dela rum med hästhoppscoachen när jag för två år sedan var coach på Ungdoms-OS i Kina. Vi delade passionen för vår respektive idrott, vi delade också extremt tidiga mornar, långa resor till arenorna, långa dagar och få timmar i de inte alltför bekväma sängarna i vårt gemensamma rum som skulle visa sig bli guldrummet.

Vilodag fanns inte i våra scheman, inspel för oss golfare och förberedelser och att ta hand om hästen för hästgänget. Jag hade även förmånen att se den svenska ryttaren, Filip Ågren, rida hem lagguldet på plats i arenan vilket var en cool upplevelse.

När Ungdoms-OS 2014 var slut hade den svenska truppen två guld med sig hem. Hästhoppning och golf var guldidrotterna, samma idrotters utövare som vid Idrottsgalan tog sig till final i Jerringpriset. I framtiden kan det mycket väl vara Filip Ågren, Linnea Ström och Marcus Kinhult som står just där Peder och Henrik stod i måndags.

Vad tycktes då i sociala medier? Att guld slår silver, att guld, silver och brons definitivt slår silver och då mina flöden till stor del består av golffolk så hävdades det där att The Claret Jug slår allt.

Nu handlar Jerringpriset så mycket om känslor och att faktiskt rösta, så ingen borde vara förvånad. Det har även hänt tidigare att silver slagit guld. Det har faktiskt hänt att två OS-silvermedaljörer stått där i final om Jerringpriset medan de med OS-guld fått titta på. 2012 tilldelades Lisa Nordén Jerringpriset och tvåa då blev ryttaren Sara Algotsson Ostholt medan seglarna med OS-guld fick se på.

En tanke avslutningsvis är att många sportredaktioner runt om i landet kanske bör reflektera över hur de prioriterar och nyhetsvärderar när det kommer till ridsport och golf. De är två av landets största breddidrotter, de är två idrotter med världsstjärnor både på den manliga och den kvinnliga sidan och det är två idrotter som har många fans i landet. Detta visar bland annat röstningarna till Jerringpriset de senaste fem åren.

"With a score of 264, the winner, the gold medal and the champion golfer of the year is Henrik Stenson."

Orden ovan kom över Martin Slumbers R&A Chief Executive läppar när han tidig kväll den 17 juli 2016 stod på Royal Troons 18:e green för att kröna årets mästare i The Open Championship.

Henrik har, om jag räknat rätt en handfull placeringar topp-3 före triumfen på Royal Troon och Sverige som land har än fler nära missar gällande majorsegrar på herrsidan.

Nu slipper Henrik och alla andra svenskar få frågan som inför majors varit standard, den om när någon svensk ska ta den första segern. Henrik skämtade om det på presskonferensen efter segern och erkände att frågan varit "annoying" (irriterande).

När Henrik söndagen den 4:e december på Bahamas avslutade säsongen 2016 med att komma tvåa i Hero World Challenge så är det den bästa säsong som någon svensk manlig golfare någonsin gjort. The Open Champion, totaltseger av Europatouren och rankad på fjärde plats i världen är det som sticker ut men ytterligare en seger på Europatouren och topp-10 i 12 av 22 tävlingar är ett riktigt bra år.

Så här summerade Svenska Golfförbundet det när motiveringstexten till Idrottsgalan skickades in i slutet av oktober.

"Segern i The Open Championship gör Henrik Stenson historisk då han blev förste svenske manlige golfare att erövra en majortitel. Det är också hur han tog sin seger som gav eko i och utanför golfvärlden. Stenson gjorde tio birdies på sin väg mot 63 slag under finalvarvet. I OS gick han en ny fantastisk duell mot en av världens bästa spelare, Justin Rose, som gick segrande ur striden som avgjordes först på sista hålet. Ett stycke svensk idrottshistoria igen, den första svenska OS-medaljen i golf".

Nu är det ledighet som gäller och förhoppningsvis kommer Svenska Dagbladets bragdjury, idrottsakademin och svenska folket att rösta fram Henrik Stenson till ett gäng utmärkelser.

Att jämföra idrotter, idrottare och prestationer är svårt, men i min bok så är det Henrik Stenson som bör äras 2016 och det rejält. The Champion Golfer of the Year kommer även att bli Årets Golfare i Sverige det kan jag lova att han blir, även om Alex, Anna, Madelene, Julia med flera gjort riktig bra säsonger.

Frida Gustafsson Spång en av fem svenskor som är under par efter första ronden av LPGA-kvalet. 

När de olympiska golfmedaljerna delades ut i Rio var det till sex medaljörer från sex olika länder och fyra olika världsdelar. Att OS givit golf en exponering som aldrig för visa alla tittarsiffror för TV runt om i världen. Att golf växer och att OS är en viktig faktor är klart.

Medlemsländer i International Golf Federation har ökat från 105 när golf blev olympisk idrott 2009 till idag 147.

Ytterliggare en till indikation på hur global golf verkligen är det är bredden på hemvist för deltagarna kvalet till världens bästa tour för damer, LPGA-tour. Igår när kvalt startade så var det spelare från 44 länder och sex olika världsdelar som peggade.

Länder med spelare till start i LPGA-kvalet 2016:

Nordamerika
USA
Kanada

Europa
Sverige
Monaco
Tjeckien
Danmark
Frankrike
Island
Belgien
Schweiz
England
Finland
Kazakstan
Polen
Spanien
Norge
Ungern
Tyskland
Ryssland

Sydamerika
Brasilien
Mexiko
Argentina
Ecuador
Paraguay
Jungfruöarna
Colombia
Panama
Puerto Rico

Asien
Indien
Thailand
Hong Kong
Sydkorea
Filipinerna
Japan
Taiwan
Malaysia
Singapore
Kina
Indonesien

Afrika
Sydafrika
Swaziland
Marocko

Oceanien
Australien
Nya Zeeland

Leaderboard steg 1 av kvalet till LPGA-tour.

Det är svårt att greppa vad golfs återkomst till de Olympiska spelen inneburit. Men några korta klipp som passerat mina ögon de senaste dagarna är:

- Ovan finns film från när Inbee Park kom hem med guldet till Korea och möttes av familj, fans och media.

- Shanshan Feng kom hem med en bronsmedalj till en flygplats fylld av media och fans.

- 400.000 googlade indiskan Adit Ashoks namn efter hennes 68 slag vid den andra ronden. Det i ett land med ca 75.000 golfare. 400.000 är mer än de som googlade "Rio Olympics".

- Henrik Stensons puttcoach bad Henrik att ta med medaljen till The Barclays för att han skulle få se silvermedaljen.

- Justin Rose pratade länge om OS vid hans presskonferens inför The Barclays. Bland annat sa han att OS hade den största TV-publiken för golf i UK någonsin. Nedan finns ett urdrag av transcripts från Justins presskonferens.

Q. In your opening statement, you mentioned that the Olympic medal, I think you used the word, has a different feel to it than some of your other wins and the reactions have been different. In what way, are they different?

JUSTIN ROSE: Well, I think the Olympic Gold Medal has reached a much wider audience. I feel the attention that it receives has been huge outside of the game of golf. I think that it sort of resonated with a lot more people. I believe that it was the biggest TV audience golf has ever had in the U.K. I know that the ratings were pretty good over here, as well.

I think that it's captured the imagination of people who don't play golf because it's an Olympic sport. I think I watch sports that I wouldn't ordinarily watch because they are Olympic sports, and so that's going to be the same for golf. People are going to watch golf that don't ordinarily watch golf because it's an Olympic sport, which can only be good for our game.

I think that was one of the reasons why we were all excited in the hopes that it could attract some growth and some more eyes on our sport, and I think that that's been the case; and I think the fact that it came down to an exciting show down with myself and Henrik, in a very relatable way, where it came down to a couple chips and putts on the last hole. No matter how much you know golf or don't know golf, you can kind of relate to that final hole sort of situation.

So from that point of view, I was very fortunate to be a part of it and it went in my favor. But I think it was a good first showcase for golf. Just the whole atmosphere around the golf in Rio was very positive. The crowd on the Sunday were amazing. People want to say, is it like a major championship or is it like a Ryder Cup.

You have to say it's somewhere in between the two, because it was very patriotic. You had Union Jack flags flying. You had a huge Swedish contingent out there cheering on their man. So from that point of view, yeah, it felt very different from a normal tournament. Pressure is always self-inflicted, and it meant a lot to me. And so therefore, I was kind of feeling it from that point of view, as much as you would certainly in a major.

It was just a unique tournament. That's why I can't compare it to anything else. For me it's right up there with anything I've achieved in the game of golf. But kind of it lives in a different world. If you want to kind of -- I kind of see it at the top. If this is the major, this is the Gold Medal but all of my golf achievements sit in this column, whereas this is something pretty unique and by itself.