Banbloggen

När vi oerhört glädjande för andra gången sedan oktober 2017 kört igång en ny fullbokad tvåveckors GUB-utbildning för golfbanearbetare, så hade vi för första gången tre tjejer med! De är Anna Johansson, Karlshamns GK, Frida Engdahl, Tranås GK samt Sandra Henningsson, Wiredaholms GC. Anna och Sandra är anställda året runt och Sandra har en tiomånaderstjänst.

De flesta klubbar som har tjejer som jobbar på banan rapporterar bland annat om att de är lite mera rädda om maskiner och övrig utrustning samt utför sina arbetsuppgifter lite noggrannare. Vidare blir det ofta per automatik lugnare och mer nyanserad samtalston i gruppen, mera ordning och reda i och omkring fikarum, omklädningsrum och verkstadsutrymmen.

Tällbergbyarnas GK hade skickat en kille vid namn Tommy Hammarström. Han är döv sedan födseln och med hjälp av två tolkar kommer han att fixa denna utbildning perfekt. Kalmar GK har en döv kille vid namn Johan Steen i sin banarbetargrupp sedan många år och det har fungerat alldeles utmärkt.

Kul att det är så många klubbar som numera skickar deltagare till våra utbildningar. Det betyder att de tycker att det är viktigt att deras personal bär på den senaste kunskapen.

Under en mässas seminarieprogram stöter man alltid på nya och annorlunda sätt att utföra saker och ting på. Denna gång handlade det om renoveringar av golfbanor och då hur olika man kan resonera och utföra den.

Ett exempel är renoveringen av klassiska Wingfoot GC utanför New York city. När de 2013 fick veta att de skulle arangera US Open 2020 bestämde de sig för att renovera sina greener för att säkerställa dem inför framtiden. Gamla jordgreener med ett gammalt och bra bestånd av poa behövde renoveras för att få en bättre dränering och torrare spelytor som tål påfrestningar bättre.

Så långt var det enkelt men sedan bestämde de sig för att återskapa banan till vad den var vid öppnandet 1926. Medlemmarna på denna anrika bana ville inte ha något modernt utan tvärtom ville de gå tillbaka i historien. Arkitekt Gil Hanse, känd från OS-banan i Rio 2016, fick uppdraget och de började att utifrån gamla fotografier bygga upp greenytan som den en gång var. Denna ytas mättes sedan in med en 3D-laser och dokumenterades.

Efter detta grävde de upp alla greener och byggde sedan upp dem enligt USGA-spec och lade tillbaka den gamla grästorven. Noggrannheten i höjdled var på centimetern när och de fick en bana som är en exakt kopia av den ursprungliga. På köpet fick de greener som är väldigt undulerade och med väldigt få flaggplaceringar. Mycket egendomligt med tanke på hur svårspelad banan måste bli men ibland tar viljan att vara traditionell överhanden.

Vad kostade kalaset? Svaret på den frågan blev "A lot". De var inte begränsade till någon budget.
Vad jag ändå tar med mig hem är att de valde att spara sitt gamla gräs och lägga tillbaka detta på green. Med tanke på att alla övriga ytor var poa tycker jag att denna idé borde testas på banor även i Sverige, särskilt om greenrenoveringen pågår under en längre tid med någon eller några greener om året.