Banbloggen

En tillbakablick på ett av de mest annorlunda banskötselåren någonsin

Inledning

I de sista skälvande veckorna under detta mycket speciella år för golfbanorna i Sverige vill jag ge min syn på hur året varit här på västkusten. Historia kan många gånger vara tråkigt men utan den skulle vi inte lära oss någonting för framtiden.

Säsongsstarten

Efter en snäll och mer eller mindre snöfri vinter med god överlevnad och mycket få skador fick vi den kallaste mars på 100 år så inte förrän en bit in i april släppte vintern sitt grepp om oss. Vi var nog lite till mans rädda för att kylan ställt till problem på våra greener men det visade sig inte vara fallet. Med undantag av några få svampskador och lite isskador på sina ställen var greenerna fantastiskt fina. Tråkigt dock att påsken inföll tidigt i år innan kylan släppt och banorna fortfarande var stängda vilket innebar ett inkomstbortfall för klubbarna.

När värmen sedan kom med en av de varmaste april på länge läkte de få skadorna ihop rekordsnabbt. I början av maj kom sedan sommaren med höga temperaturer. På 7 veckor gick vi från att vara tre veckor sena till att bli två veckor före den normala utvecklingen. En mycket annorlunda vårstart således.

13 april 2018. Bara en vecka efter kylan släppte sitt grepp så greenerna ut så här.

En lång torkperiod

Från början av maj fram till mitten av augusti kom det i princip inget regn och med höga temperaturer vilket till en början gav oss fantastiska golfbanor. I slutet av maj började vi dock se brister i bevattningssystemen med torra och sönderbrända ovattnade ytor som följd. Även om det blivit väldigt torrt klarade sig samtliga greener och greenområden väldigt bra och var toppenfina.. De torra fairwayytorna innebar ju också en fantastiskt lång bollrull till glädje för de inte fullt så långtslående. I stort mötte jag mest positiva människor vid mina besök men de var dock något frustrerade på grund av bristen på vatten.

Några få banor hade tillräckligt med lagringskapacitet och de kunde vattna även fairway men då sparsamt. 8 av 10 banor på västkusten har dock för små vattenreservoarer och de kunde intet vattna ytorna utanför green och dessa ytor blev uttorkade och brända. Frågan är om inte tillgång till vatten är en av de viktigaste uppgifterna att prioritera för de flesta klubbar då skadorna blev så stora. Även bevattningssystemen visade sig ha stora brister med ojämn täckning. Att byta ut dåliga spridare och trimma in anläggningen är en förhållandevis billig investering som dessutom i slutändan sparar vatten.

31 maj 2018. Banorna är fortfarande i topptrim men det börjar så smått gulna på de ovattnade ytorna.

Sensommaren och hösten

Vid en inventering i början av augusti rapporterade de flesta att de hade vatten ca en vecka till för att vattna greenerna med. Tur var väl då att det började regna andra veckan i augusti. Redan efter några dagar började det så smått att grönska på de torra ytorna igen. De gynnsamma vädret fortsatte sedan under resten av sensommaren och hösten och med hjälp av mycket arbete i form av hjälpsådd, luftning och dressning var de flesta skadorna läkta innan tillväxten avslutade i mitten av november.

6 augusti 2018. En vanlig syn. Snustorra fairways som dock fortfarande var vid liv.

Invintringen

Förberedelser inför gräsets övervintring börjar egentligen redan när sommaren slutar med minskade gödselgivor, luftning, avdaggning och minskad klippning. Eftersom gräset varit mycket ansträngt under den långa torkan med ett grunt rotsystem fanns det en oro att höstskador i form av svamp skulle kunna bli stora. När vi dessutom hade en ovanligt varm period i slutet av oktober med ett mycket högt svamptryck besannades också detta. Vi går således in i vintern med en del svampskador men de blev inte så illa då banpersonalen har varit mycket duktiga i sin bevakning av svampförekomsten och lyckats väl med bekämpningen. Således ser det trots detta mycket jobbiga år riktigt bra ut på de flesta banorna. Låt oss nu hoppas på en mild och isfri vinter så kan alla vi golfspelare se fram emot ännu en fin säsong 2019.