Banbloggen

Rödsvingel som gräsart på golfbanor har funnits sedan golfens barndom. Svingel är ett av de ursprungliga naturliga gräsen på linksbanor i Skottland och växer vilt i hela vårt land. I Sverige finns för närvarande ca 20 banor som har Rödsvingel på sina greener och antalet växer långsamt men stadigt för denna art vars krav när det gäller näring och vatten är mycket små samtidigt som det bäst står emot svampskador och har mycket god vinteröverlevnad.

Sedan 2008 samlas en grupp banskötare från Sverige och Danmark med rödsvingel på sina greener 2 gånger om året för att utbyta erfarenheter och ta del av nya rön vad gäller skötseln av detta gräs. Vårens träff förlades till Torekovs GK på Bjärehalvön där man sedan flera år konverterar från vitgröe tillbaka till den urspungliga rödsvingeln. 12 st mycket entusiastiska deltagare fick se ett så här långt lyckat arbete på fantastiskt vacker bana då greenerna  nu  kommit långt i transformeringen då greenerna innehöll en hel del rödsvingel.

Arbetet fortsätter och målet är att om några år ha ett tätt blandbestånd där rödsvingel bestämmmer spelegenskaperna vilket innebär tåliga, hårda och torra greener med minimala skötselinsatser. Under detta besök deltog också Torekovs skötselkonsult Alan Strachan från brittiska öarna, med mångårig erfarenhet av rödsvingelskötsel som delgav oss av sin syn på skötseln av banan.

Är du intresserad av rödsvingel, har detta gräs på dina greener och vill deltaga i denna grupp så hör av dig till undertecknad Kim Sintorn.

De

Rödsvingelgruppen på banvandring under vårens träff på Torekovs GK.

Temperaturens betydelse för att väcka liv i en brun vitgröegreen, gick inte att ta miste på när jag besökte såteknikförsöket på Sundsvalls GK i onsdags.

Nu var frågan, vad har vaknat till liv på egen hand och vad har de olika såteknikerna åstadkommit? Liggandes på alla 4, så kunde nog jag, CM Stefan Johansson och AHG Erik Strandqvist komma överens om att sådden började komma i gång i samtliga led. Mindre skillnader noterades, där vi gjorde en bedömning att de led med skärande tekniker (Agrimetal och Turfco Tri wave) samt "piggvalsen" (Blec) hade mer uppkomst jämfört med ledet som vertikalskärts och såtts med fallspridaren. Det viktiga är ju dock den "totala" täckningsgraden, oavsett om det handlar om överlevande gräs, fröbanken som grott eller sådden. Och då (i detta fall) så upplevdes den tätaste och jämnaste ytan i ledet där Blec såmaskinen använts. De två skärande leden (Agrimetal och Turfco Tri wave) var inte långt efter, men med Agrimetalen hade vi svårt att få ut önskad såmängd av gröen, vilket till viss del bör påverka. Och Turfco Tri wave lägger fröet något djupare jämfört med de övriga leden vilket är en annan faktor att komma ihåg.

För försökets skull, så var det tur att tydligare skillnader sågs mellan leden i en lågpunkt samt i gamla svampskador på green. I dessa områden hade gräset kommit igång markant mycket bättre i leden där Blec, Agrimetal och Turfco Tri wave använts jämfört med fallspridaren.

Ytterligare en avläsning genomförs nästa vecka, så fortsättning följer...