Krönika Rickard Lindberg: Vad är skillnaden som gör skillnad?

Att hitta skillnaden som gör skillnad, det är mitt uppdrag. "Mot lägre scorer" är en vision som pekar ut en tydlig riktning för mig och alla andra som är del av landslaget.

Hur, vad, när och hur ofta och mycket ska något göras för att förbättra prestationen? Är det i tekniken vi ska leta eller är det någon annanstans i spelarens helhet som vi bör tänka till om för att färden mot lägre scorer blir tydlig och effektiv? Detta är frågor som vi ställer oss när vi träffar spelare och tillsammans lägger upp en plan för en periods arbete.

Fyra män som står i en ring och pratar. Alla med piketröja.

Jag har förmånen att få träffa och lära mig av många av världens bästa coacher inom olika områden som är viktiga för en spelares prestation. Golfrelaterad teknik, fys och mentalt men också kunskap från andra idrotter när nu golf är en del av den olympiska familjen. Det är ett otroligt inspirerande arbete men även ett som sätter stor press på prestationen. Det gäller att prestera och min roll är att spelaren inte blir den där "talangen" som aldrig kom loss eller inte lyckades. Jag tror att vi alla har sett dem på rangen, de slår bollar som ingen annan men på banan blir det inte lika bra och till slut försvinner de spelarna.

I vårt OS 2020-upplägg ingår idag tolv spelare, vi har mängder med träffar med dem för att hålla koll på helheten och stötta deras nätverk med vår expertis. Till min hjälp har jag på den mentala sidan Torsten Hansson och på den fysiska Pierre Johansson. Båda med stor erfarenhet av att jobba med spelare på högsta nivå och att ta spelare till högsta nivå.

Bild på ett hjul som beskriver spelarens utveckling.

Vad är det då som vi tycker är viktigt och hur jobbar vi?

Vi jobbar med något vi kallar utvecklingshjulet som består av fem processer viktiga för utveckling: fysiskt – mentalt – tekniskt – socialt – strategiskt. Med dessa processer hjälper vi spelarna och deras nätverk att komma fram till vad som är viktigast just nu inom de fem processerna.

Hur ska arbetet se ut i den period vi är inne i?

En period kan se ut lite olika men vi gör alltid avstämning efter 6–8 veckor för att se hur utvecklingen har fortskridit. Efter det görs en ny plan för nästa period. Antingen fortsätter arbetet eller så görs något om inom något eller några processer.

Mitt uppdrag är delat, dels är jag helhetsansvarig för hela upplägget, dels är jag teknisk rådgivare åt spelaren och hans nätverk. Utmaningen ligger i att se helheten och samtidigt ha koll på den tekniska utvecklingen.

Vad är det som kommer att göra skillnad på scoren? Är det teknik eller något annat som bör prioriteras?

När det gäller den tekniska delen ser jag ofta om den teknik som en spelare har kommer att fungera på nästa nivå som spelaren vill nå. Det är här det individuella kommer in och min absoluta övertygelse är att spelare har sitt "sving-DNA" eller svingmönster som det också kan kallas.

Vad kan eller bör ändras och hur ska ändringen ske?

I utvecklingsprocessen är det viktigt att beakta att spelare som når nivån att vara en del av Utmanarsatsningen mot OS 2020 redan har många år av inlärning och det spelar roll. Vad kan eller bör ändras och hur ska ändringen ske? Målet är att ändringen blir så stark att den "tar över" den gamla rörelsen och inte bara vid träning utan även i skarpt läge. För att uppnå detta behöver flera delar i utvecklingshjulet samverka för att en teknisk förändring inte stannar i teknikrutan utan verkligen blir en del av spelarens "sving-DNA".

På toppnivå är bollflykten ofta skruvlös. Det innebär inte att den flyger helt rakt men snudd på, det blir bara en tendens till fade eller draw. Spelare på toppnivå har ofta en karaktär som kan kallas ego, på ett bra sätt. Skruvlös bollflykt innebär att alla kommer ganska lika in i bollen men vägen dit ser ofta väldigt olika ut. Det ser vi på TV med alla olika typer av uppställningar, svingplan och rörelser. Detta har vi i åtanke tillsammans med spelarens historia och "sving-DNA" när vi vill implementera en förändring. Utmaningen ligger i att se hur spelaren på lättaste sätt kan förändra sin sving och skapa ett nytt "sving-DNA" som är hållbart även under press och funktionellt på högsta nivå. Lite på skämt brukar vi säga på touren är det skruvlöst (bollflykten) med en skruv lös (spelaren).

Samtal med tränare runt om i landet som har erfarenhet av proffsgolf på högsta nivå ger en tydlig och samstämmig bild. Det finns inte ett sätt att svinga på men det finns likheter som går igen hos spelare på toppnivå. Vi som tränare har våra preferenser och det ska vi fortsätta att ha. Det finns inte ett sätt utan många olika, det är det som gör tränarjobbet både roligt, intressant och utmanande.

När tekniken är på plats, spelaren har sitt sätt att svinga på, så är det andra delar som behöver tränas.

Träna på de slag som krävs för att prestera

Jag pratar mycket om Teknik – Skills – Play. Med "skills" menar jag att träna på just de slag som krävs, jag menar träning från lägen som är lutande uppför/lutande nedför/mot vind/med vind och så vidare. Det är de slag som kommer att krävas för att prestera.

Hur ofta tränar vi på dessa? Min erfarenhet är att vi inte gör det i tillräcklig utsträckning. Jag säger inte att tekniken inte är viktig, den är otroligt viktig, men om den är bra eller under kontroll bör vi väl träna på det som kommer att krävas när vi ska prestera. För hur ofta har vi en full järnsjua från plant läge till en pinne mitt på green utan vind? Inte ofta, men vi tränar rätt mycket på det läget.

Under "play" får vi bevis eller kvitto på var vi står. Är det ett tekniskt problem eller är vi helt enkelt inte tillräckligt bra på våra slag som vi tränat i skills-rutan? Då får vi gå tillbaka till rätt ruta och jobba där.

Likadant går vi in i de andra processerna och försöker hitta en väg för spelaren. Tydlighet i planeringen, enkla steg framåt är vad som är önskvärt. Vi tar små steg i rätt riktning, har tålamod med att det tar lite tid och en förståelse för hur utveckling fungerar och jobbar långsiktigt, men med en kortsiktig plan i aktuell period.

Så vad säger jag egentligen?

- Hitta varje spelares "sving-DNA".
- Jobba långsiktigt men med kortare perioder för snabbare analyser.
- Skaffa ett team runt spelaren som jobbar med alla delar i utvecklingshjulet.
- Jobba med teknik – skills – play.
- Ha grymt kul för utveckling ÄR kul!

Skribent

Rickard

Fler nyheter

  1. Anna Nordqvist slutade elva
  2. OS

    Anna Nordqvist slutade elva

    Förbundskapten Katarina Vangdal är nöjd med insatsen i Rio. Nu är siktet inställt på Tokyo 2020.

    OS i Rio är över. Sverige tog elva medaljer, varav ett silver i golf genom Henrik Stenson och chans på medaljer även för Anna Nordqvist (d11:a) och David Lingmerth (d11:a). De tre, tillsammans med Pernilla Lindberg som slutade d31:a, har under lång tid levt med OS-tankar, förberedelser, tävlingen och med att visa upp golfen som OS-sport. Ett mycket fint ambassadörsarbete tillsammans med alla i Svenska Golfförbundets Performance Team och med Sveriges Olympiska Kommitté (SOK).

    En som också under lång tid arbetat med detta är golfens förbundskapten Katarina Vangdal. Att se några av Sveriges andra medaljhopp utanför golfen blev det aldrig tid till i Rio, men hon lämnade staden med en skön känsla i bagaget och en klar bild av vad som ska hända nu. Golf är ju en OS-gren även 2020.

    Blev de olympiska spelen i Rio så som du hade föreställt dig?
    – Det är först på plats som man förstår hur stort ett olympiskt spel är, vilket intresse spelen skapar. Som tävling har det absolut överträffat våra förväntningar, som ändå var stora inför spelen. Att vi knep ett silver är en succé.

    Är du nöjd med era förberedelser eller tar du med dig erfarenheter kring något du kanske vill göra annorlunda i fortsättningen?
    – Vi är ju helt nya i sammanhanget och ingen erfarenhet av att tävla i OS, men förberedda var vi. Målmedvetna och strukturerade under lång tid. SOK var tidigt igång med att förbereda spelare och ledare på vad ett OS innebär. Nu ska sätta oss ned och utvärdera allt arbete.

    Arbetet fortsätter mot nästa OS. När du blickar framåt, hur ser du på arbetet till 2020?
    – Vi har satt igång arbetet hur vi ska arbeta fram till OS i Tokyo. Vi fortsätter jobba hårt med att få fler svenska spelare på högsta nivå och skapa goda miljöer där spelare kan utvecklas för att kunna göra en fullgod satsning. Ett exempel är att vi nu på damsidan bygger en elitmiljö i USA för att stötta spelare som ska försöka slå sig in på LPGA eller Symetra Tour. Vi anpassar oss efter hur verkligheten ser ut, var spelarna befinner sig och inför vilka utmaningar vi står.

    Vi har fyra svenska spelare uttagna till Junior Ryder Cup, som avgörs i samband med Ryder Cup i Minneapolis i slutet av september där Europa möter USA i stor prestigekamp med Henrik Stenson i laget.

    Hur ser du på att Sverige har så många talanger på hög nivå bland de yngre spelarna?
    – Det är en kombination av en bra generation, bra arbete i hemmiljö och av landslagsverksamheten. Vi jobbar hårt på att ge de unga spelarna bästa möjliga matchning och sparring. Bra spelare sporrar varandra vilket ger goda effekter i flera riktningar. Vi har också härliga förebilder på absolut högsta nivå som är engagerade i vår verksamhet. Golf som idrott utvecklas i snabb takt precis som spelarna. Vår uppgift är att ge unga tjejer och killar en bra resa och möjlighet att nå den absoluta toppnivån.

    Slutresultat i Rio för damerna

    Slutresultat i Rio för herrarna

    Bilden: Katarina Vangdal flankeras av Henrik Stenson och David Lingmerth tillsammans med Sveriges fanbärare, simmerskan Therese Alshammar, vid OS-invigningen i Rio 2016. Foto: SOK

  3. Krönika: "Landslaget skapas i klubben"
  4. OS

    Krönika: "Landslaget skapas i klubben"

    Citatet lär ha myntats av simningens Hans Chrunak. Det handlar om att de bästa idrottarna ska vara kvar i det vanliga kamratgänget på klubben för att inspirera andra idrottare att satsa och bli bättre samt locka nya till träning.

    Detta hörde jag för 16 år sedan och än i dag saknar många idrotter en stark klubbverksamhet för de som vill bli bäst.

    Orsakerna är flera - kan inte ha det, vill inte ha det eller inte är attraktiva nog. Förutsättningar, prioriteringar och kompetenser i frågan ser helt enkelt väldigt olika ut.
    Så när du är 15 år och stjärnämne i golf och väljer golfträning och skola nära 100 mil bort så menar du oftast allvar tänker jag.
    När du är 15 år och stjärnämne i golf och väljer att stanna hemma så menar du också allvar tänker jag.

    Motiven bakom vägvalen är dock helt olika.

    För Pernilla Lindberg från Bollnäs GK handlade det om att sluta tävla alpint och söka sig den bästa träningsmiljön med åretruntgolf i Skåne på Svenska Golfförbundets riksidrottsgymnasium (RIG) i Klippan/Perstorp med tränare Hans Larsson och Camilla Bryngelsson.

    Anna Nordqvist från Torshälla GK ville vara kvar hemma med sin tränare och gå i skola i stan.

    För båda gällde att detta var det bästa för just de två just då.

    Golfförbundets satsning på Klippan/Perstorp möjliggjorde Pillans starka utveckling.
    Anna och tränare Patrik Jonsson blev tillsammans med några andra elitidrottare med i ett större utvärderingsarbete då förbundet tillsammans med RF satsade resurser och pengar i ett "pilotprojekt" kring hemmaträning på elitnivå.

    Tre år senare, 2005, möter jag Anna i Indiana, USA när hon spelar PING Junior Solheim Cup för Europa mot USA. Bunkerbilden nedan är från vinsten i British Girls samma år som fortfarande pryder omslaget till "Mot lägre scorer". Omslaget i sig har en spännande historia som kan berättas senare.

    2006 vinner Pillan och Anna lag-EM i golf.

    I dag spelar Pillan och Anna om olympiska medaljer - och framtida satsningar på unga lovande golfare på det sättet som bäst passar individen fortsätter att betyda väldigt mycket.

    Om några timmar är jag på plats och hejar fram dem så mycket jag kan.

    Sånt är stort för mig, mycket stort!

    Skribent

    Porträttbild på Johan.
  5. Lär känna OS-hoppet Pernilla Lindberg
  6. OS

    Lär känna OS-hoppet Pernilla Lindberg

    Läs reportaget i hemmatidningen HelaHälsingland, om OS-spelarens resa från Bollnäs till Brasilien. På bilden syns Pernilla Lindberg vid KPMG Women’s PGA Championship. I bakgrunden hennes puttcoach Jon Karlsen, golftränare Patrik Jonsson och caddie Daniel Taylor.

    Pernilla Lindberg är en av våra två OS-spelare i damtävlingen som börjar på onsdag. Hon startar 14.47 första dagen och 11.52 på torsdag och spelar sina två första varv med Ashleigh Simon, Sydafrika och Haru Nomura, Japan. 

    Pernilla Lindberg är från Bollnäs och inför OS i Rio har tidningen HelaHälsingland gjort en porträttartikel om Pernilla där vi får följa hennes långa resa från alpinsatsande junior via golfgymnasiet i Klippan/Perstorp, college i USA och stora framgångar i amatörlandslaget till sin nuvarande position som golfproffs på LPGA-touren i USA och nu OS i Brasilien. Lär känna Pernilla Lindberg i det fina reportaget här

    Vill du ta del av hennes OS-upplevelser, följ hennes framfart i Rio via sociala medier:
    Twitter: @pernillagolf
    Instagram: pernillagolf
    Facebook: PernillaGolf

    Till sist några korta fakta om Pernilla Lindberg:

    Född: 1986
    Klubb: Bollnäs Golfklubb
    Gymnasium: Riksidrottsgymnasium Klippan/Perstorp
    College: Oklahoma State University
    Proffsdebut: 2009
    Caddie
    : Daniel Taylor, England
    Golftränare: Patrik Jonsson
    Puttränare: Jon Karlsen
    Mental coach: Kent Lindahl
    Fystränare: KG Nissén