The end of ”The Dinah”


Kristallkronorna i tälten som välkomnade och gjorde att kändisar från Hollywood kände sig hemma är sedan länge ett minne nu när ”The Dinah” drar vidare från Coachella Valley i Palm Springs.

Någon kommer efter söndagens avslutande rond att hoppa i Poppie´s Pond för att fira så som traditionen är sedan Amy Alcott primärhoppade efter sin seger 1988.

När Pernilla Lindberg hoppade 2018 gjorde hennes caddie och man Daniel Taylor samt Pernillas föräldrar Gunilla och Jan henne sällskap. När årets segrare hoppar kan hon få sällskap av fler än någonsin tidigare.

Enligt obekräftade uppgifter finns planer att alla tidigare segare som är på plats hoppar i för ett sista farväl till en tävling och spelplats som nära på alla älskar att komma till för att starta majorsäsongen på LPGA Tour.

Den tävling som nu är The Chevron Championship har haft fler namn än vad olika sidor på Wikipedia kan vara ense om. Första tävlingen spelades 1972 under namnet Colgate-Dinah Shore Winner's Circle och när den för första gången den spelades som en major 1983 var det under namnet Nabisco Dinah Shore.

Varför flyttas en tävling med traditioner, som alla älskar och som spelas på en av tourens bästa banor?

Frågan ovan bör ställas och det har nog inte varit lätt för LPGA Tour att fatta detta beslut. Ett försök till enkelt svar är heller inte lätt men här är några faktorer som troligen spelade in och som sammantaget gjorde beslutet om inte lätt så till slut självklart.

-Svårighet att lösa krocken med Augusta National Women´s Amateur.
-Möjlighet att få tillräckligt med TV-tid vid flytt i schemat.
-Klubben Mission Hills brist på flexibilitet gällande datum.
-Andra event i området i närhet tidsmässigt ex. festivalen Coachella.
-Sviktande intresse lokalt både från publik och funktionärer.

Ovan fem punkter är problem eller utmaningar om man så vill. Vilka positiva delar medför flytten till Texas för spelarna och LPGA Tour.

-Prispengarna får ett rejält lyft.
-Synlighet via TV ökar då tävlingen 2023 kommer att sändas i Network TV i USA.
(Ungefär som SVT1, SVT2 eller TV4 i Sverige)
-När ett så stort företag som Chevron blir samarbetspartner innebär det ökade möjligheter på flera plan.

Skillnad damer och herrar
Den uppmärksamme kanske funderade över några av punkterna ovan. Här kommer några reflektioner till att LPGA Tour behöver göra förändringar gällande majors medan herrarnas är desamma sedan en mansålder tillbaka.

PGA Tour kommer under innevarande säsong för prestation på och vid sidan om banan (Player Impact Program) till spelarna fördela $572.000.000 (drygt 5,5 miljarder SEK). För LPGA Tour är motsvarande drygt $90.000.000 vilket också är en hel del men inte i närheten av PGA Tour.

Damerna tävlingar sänds ofta i kabel-TV eller via stream och de får ofta ta de luckor som finns i tablån vid sidan av andra program och ersättningen för rättigheterna är blygsam.

PGA Tour drar in massor med dollar via sina ”media rights” vilket vid senaste avtalet även inkluderar ökande digitala rättigheter. Rapporter om $680.000.000 för senaste avtalet som tecknades 2020 och gäller i nio år. TV-tablåer byggs också runt tävlingarna på PGA Tour.

Framtiden är ljus
Om vi slutar jämföra med PGA Tour som är en av världens starkaste idrottsligor så är det lätt att se att LPGA Tour växer sig starkare från säsong till säsong.

Innanför repen finns spelare från hela världen som lyser med sitt spel. De lyser även på ett modernt och självklart sätt även utanför golfbanan. Många av de ledande spelarna är i en ålder där internet, mobiltelefon och sociala medier alltid funnits som självklara i deras liv.

Jennifer Kupcho leder med sex slag inför den sista major-ronden på Mission Hills. Om hon håller undan och blir den som tar hem segern är det möjligen inte en cirkel som slut men något som är ett tydligt tecken på att en ny era är inledd.

En ny era
Hon var den första segraren av Augusta National Women´s Amateur 2019. Hon och Maria Fassi spelade bländande golf sista nio hålen på Augusta National i direktsändning när NBC sände på Network TV. De båda blev där och då idoler för många unga golfare.

LPGA Tour och golf för damer både professionella och den spelad av amatörer är i början av en era som har förutsättningar att skapa en helt ny värld. Detta nya kan komma snabbare om fler hänger på nu och inte väntar.

Ett som är säkert är att denna nya värld kommer att vara än mer global. Glädjande är också att det finns ett flertal svenskor som står och knackar på.  De  prestera redan stor golf där de är och snart så lirar de på de största av scener - i major, i Solheim Cup och i OS.

Låt historien leva vidare
En förhoppning på väg in i det nya är att vårda historien på ett bra sätt. Få minns vilka som segrade i Titleholders Championship, Women's Western Open och du Maurier Classic. Alla tidigare majors.

En önskning från många är att ”The Dinah” även i framtiden bli en tydlig och synlig del av LPGA:s historia. Det är tävlingen värd och det är alla segrare genom åren värda.

Vi vill minns historien och inte minst de fem blågula majortitlar som spelats hem i just ”The Dinah”. Annika Sörenstam tre gånger (2001, 2002, 2005) och en gång var för Helen Alfredsson (1993) och Pernilla Lindberg (2018).

Denna sista dag på Mission Hills blir troligen känslosam för många. Pernilla uppdaterade sina sociala medier söndag morgon med en bild på sig själv på banan och med texten:

"Our final round here….forever…(och avslutade med en ledsen emoji)." 

PS: Jag har själv närvarat vid några av mästerskapen på Mission Hills. Det har alltid varit ett nöje att komma dit.

Inget minne är mer tydligt än när Pernilla Lindberg en krispig måndagsmorgon avslutade särspelet med att sänka den där rätt långa putten för seger.

En seger som jag efter avslutat jobb firade på In-N-Out Burger med Aftonbladets Andreas Käck medan Pernilla firade med en biltur genom öknen till Phoenix.

Minns också Jon Karlsen, Pernillas puttränare, som lämnat tidigare i veckan efter avslutat jobb och som bilade genom natten för att se avslutningen.

Ett minne men inte från banan var när Annika Sörenstam annoserades som kapten för Europas Solheim Cup-lag. Det skedde i mediecentret och jag skrev då en blogg om det.

Ett annat minne lite längre från starkt strålkastarljus är från när Amanda Linnér spelade juniortävling som även var ett kval till majorn. Alla juniorer fick spela med en legend. Amanda spelade med Amy Alcott med tre segrar på meritlistan och just hon som introducerade hoppet i Poppie´s Pond.

Källor: Wikipedia, Beth Ann Nichols – Golfweek & Golf.com.