Robin Petersson och Josefine Nyqvist studerar på college i Augusta och har spelat banan två gånger var. Foto: Christer Höglund
Svenskarna som spelat Augusta
AUGUSTA. Det är i princip omöjligt att få en starttid på Augusta National, men collegestudenterna Josefine och Robin har spelat den två gånger var.
Kuriosa om Augusta
BÄSTA HÅLET?
Josefine: 13, par 5
”Jag gillar det hålet, det är grymt. Jag tycker att det är ett väldigt fint hål. När man har den wedgen in där, allt runtomkring ser så häftigt ut.”
Robin: 16, par 3
”Jag kommer ihåg 2005 när Tiger sätter den chippen. Ända sen dess var det bara ”wow”.”
Har du testat slaget?
”Njae, alltså man slänger gärna inte ut en boll extra här. Det ska vara om man slår den dit… Det har jag inte gjort.”
TUFFASTE SLAGET?
Josefine: Utslaget på 12:an, par 3
”Par 3-hålen generellt är ganska svåra. På tolvan är det bunkrar, vatten och typ så (visar upp litet utrymme mellan två fingrar) mycket att landa på. Du måste slå exakt rätt klubba och slå den bra.”
Robin: Utslaget på 18:e, par 4
”Om jag tänker mig in i en Masters-situation säger jag 18:e utslaget. Man står på tee och tänker ’äh, det är väl inte så tajt’ men är du med och tävlar om det, då är det rätt smalt. Du måste slå den rätt långt, får inte missa vänster, inte missa höger och inte pricka bunkern.”
BÄSTA SCORE?
Josefine: 78 (+6)
”Jag tyckte att det var lite kul att spela från backtee på 18, vi körde medlemstee i övrigt, och jag gjorde par. Det var höjdpunkten. Jag slog en drive precis ut på fairway, spoon och sen en wedge.”
Robin: 76 (+4), två birdies (3 & 18)
”Det var en bra 76:a om jag får säga det själv. Jag gjorde birdie på 18 och det var riktigt, riktigt roligt.”
Att få se The Masters på plats är en dröm för golfälskare. Chanserna att få göra det? Små, men de finns.
Att få spela banan? Glöm det.
Om du inte är en av världens bästa tourspelare, är bekant med en av klubbens exklusive medlemskrets, har osannolik tur i det lotteri som erbjuds ackrediterade journalister på plats för att bevaka tävlingen eller… pluggar på Georgia Regents University i Augusta, Georgia. Tidigare Augusta State University.
En gång om året bjuds nämligen skolans spelare in att spela Augusta National tillsammans med någon av klubbens medlemmar. Flera svenskar, bland andra Kalle Edberg och Henrik Norlander, har pluggat där genom åren och fått slå utslaget på tolvan, wedgar in mot treans hopplöst svåra och frimärkesstora green och försöka trä en drive genom den trådsmala skogskorridoren på 18:e hålet.
Josefine Nyqvist, 20 år från Österåkers GK, och Robin Petersson, 22-åringen som spelar för Vasatorps GK, bägge med skapliga plushandicap och landslagsmeriter, spelade Augusta National så sent som för en dryg månad sen.
– Första gången är speciellt. När jag såg gräset alltså, jag började ju klappa på det. Det är en så stor grej, alla drömmer om att bara få vara här. Det är en oerhört häftig känsla att bara få svänga in och åka uppför Magnolia Lane, säger Nyqvist till Svensk Golf på en inspelsdag inför årets Masters.
Robin Pettersson minns första gången han peggade upp på ettan.
– Det är väldigt få gånger jag är nervös för att bara gå ut och spela för skojs skull. Men mitt hjärta slog hårt. På första tee ser man ju till att provsvinga drivern en bra bit upp i luften så att man inte tar torv, säger han och fortsätter:
– Det var lite lustigt, jag vinklar alltid ut min vänstra fot och så vrider den sig lite till i svingen. Men jag vet ju hur det brukar bli en del märken på tee av det så när jag skulle slå min drive på ettan så vinklade jag vänsterfoten extra mycket så att den inte kunde vrida sig alls, säger han och skrattar åt minnet.
Bägge har spelat här två gånger. Men de tvingas slåss om platsen med sina lagkamrater i ett kval som man bara kan föreställa sig hur det måste kännas att stå med en tvåmetersputt med högerfall och en starttid på Augusta som insats.
– Det är tufft. Men man sätts i en situation som man tränar inför ändå. När du blir proffs kanske du kommer få en putt för att vinna en miljon dollar, säger Petersson och ger en indikation om vilken nivå nerverna i kvalet ligger på.
– Min coach kom in och sa till oss att vi hade fem platser och att det vi skulle kvala om dem. Jag var freshman (förstaårsstudent) då och tänkte bara ”oj”. Vi är sju spelare i laget, säger hon.
Men Nyqvist har spelat bra båda gånger och löst en inträdesbiljett två år i rad.
Fast även när man gjort det är det en nervös rond.
– Man är ju nervös hela vägen också eftersom vi spelar ihop med två medlemmar som är stora supporters (av universitetets golflag) så man vill ju gärna göra bra ifrån sig.
Kanske få en chans att komma tillbaka igen, flikar Nyqvist in.
Det 16:e hålet på Augusta National är Peterssons favorithål på banan. Foto: Christer Höglund
Så hur svårt är det egentligen att spela Augusta?
– Alltså, efter att man spelat här och kollar på tävlingen och ser att de skjuter en 68:a. Man förstår inte hur stort det är. Jag har aldrig slagit så många järnfyror, järnfemmor och järnsexor in mot greenerna någon annanstans som här. Och man scorar ju liksom inte med de klubborna på Augusta, svarar Petersson.
– Den är väldigt manipulerande. Det ser inte så långt ut som det är och man luras hela tiden. Det ser man verkligen inte på teve, säger Nyqvist.
Och greenerna?
– Det har sagts förut, men de är snabba som parkettgolv, säger Nyqvist.
– En fyrputt har jag på samvetet. Flaggan var lång höger på sexan och jag låg lång vänster. Jag gjorde faktiskt en bra dubbel i slutändan. En 18-handicappare går ju aldrig under 100 slag, säger Pettersson.
Text: Oskar Åsgård • 2015-04-12
Följa • Nyheter