Bergman: “Det här blir en riktig klassiker”

Ordet “Golffest” är devalverat till obrukbarhet och fåniga metaforer om “Stjärnornas Krig” så nötta och slitna att både stoppning och foder sticker ut lite varstans.

Så vad ska man egentligen kalla en golfmatch där nio av planetens tio bästa spelare drabbar samman och man inte behöver låta nosen falla längre än till plats 35 på världsrankingen för att hitta alla 24 inblandade?

Vad skulle vi kunna benämna ett evenemang så stort, mäktigt och läckert att människor är beredda att flyga från Kalifornien till Chicago eftersom de har fått dagsbiljetter till en av de tre inspelsdagarna och väl där får stå i korvköer som är hundra meter långa och pröjsa 50 kronor för en grillad med bröd?

Finns det ett ord som tillräckligt beskriver den atmosfär som tre dagar före det att första slaget slås redan är så underbart vibrerande och spänt förväntansfull att det inte finns något annat inom golfen som kommer i närheten ens under tävlingsdagarna?

Jag vet i alla fall inte något.

För om magnituden av ett Ryder Cup är svår att greppa när det spelas på europeisk mark så är det näst intill omöjligt på amerikansk och när det gäller denna, den 39:e, upplagan av det klassiska mötet mellan USA och Europa är det precis som att det hela har tagits en nivå till.

Allt är större, häftigare och mer haussat än kanske någonsin tidigare.

Det handlar om att ett sporttokigt, men relativt svältfött, Chicago äntligen har fått chansen att stå som värd för ett Ryder Cup för första gången och det talas redan om att publiken kan bli den mest högljudda genom tiderna. Men det handlar också om att USA faktiskt har en rätt medioker statistik i de sju senaste matcherna, parallellt med att européer börjat lägga beslag på både majors och rankingpositioner, vilket skapar ett revanschsug hos det amerikanska laget och en förväntan att ställa saker och ting till rätta.

Men den främsta orsaken till att det här kommer att bli nåt i hästväg går att hitta i laguppställningarna.

För herrejösses så stjärnspäckat och trångt om utrymmet det är i de två lagrummen här på Medinah Country Club.

Belgiska rookien Nicolas Colsaerts har stått för ett anmärkningsvärt genombrott och med sin 35:e-plats på världsrankingen är han en superattraktion för de flesta golftävlingar på internationell nivå.

Här är han sämst i gänget.

Det säger en del om konkurrensen.

Liksom det faktum att Europa har fyra av världens fem bästa spelare i uppställningen, medan USA kan kontra med det faktum att den genomsnittliga rankingsiffran för lagets tolv spelare är 12.17 (Europa 18.92). Peter Hanson? Jo, vår stolte svensk är ju faktiskt 25:a i världen och det är ju vackert så. Men han har inte en enda av de tolv jänkarna bakom sig i listan och det skvallrar förstås en hel del om hur spets och bredd har gått hand i hand när lagen har formats.

Så att det finns folk som kan lira golf på Medinah behöver vi inte vara särskilt oroliga för och den här gången kommer de dessutom få chansen att göra det. För om vi de senaste åren har satt likhetstecken mellan stora golftävlingar och ett ruffpartaj utan gränser så har den har golfbanan precis det motsatta ansiktet. Den amerikanske kaptenen Davis Love III, som väljer hur banan ska sättas upp, har valt att plocka bort i stort sett all ruff där ute vilket i sin tur kommer att generera ett betydligt mer publikfriande golf än tidigare.

Det är förmodligen också själva orsaken till att han har gjort det.

Love vet att åskådarna blir mer högljudd, stöttande och entusiastiska av att se birdies och eagles och lär låta budskapen färdas mellan de olika hålen och ekarna i den här vackra parken i Chicagos nordvästra förorter. Jämför detta med att de får se plågade ansikten hacka ut i sidled och sedan få spridda applåder när hålet till sist delas på bogeys, eftersom motståndaren varit ute i samma hö fast på andra sidan fairway. För även om vi snackar matchspel och att scoren är av underordnad betydelse, så är vi bara människor och blir gladare av att se birdies än par – så enkelt är det.

En annan tänkbar möjlighet är att Love ser amerikanerna som bättre puttare och vill se till att de får in bollen på greenerna s�� snabbt och smärtfritt som möjligt för att kunna utnyttja den eventuella fördelen maximalt.

Men oavsett hur vi räknar, funderar och analyserar går det just nu i alla fall bara att komma fram till en enda sak.

Boka av tvättiden, ställ in släktmiddagen, stäng av telefonen och öva in rosslig röst till sjuksamtalet med chefen.

Det här blir nåt som ingen golfälskare får missa.

---

Text: Tobias Bergman • 2012-09-25
Följa • Nyheter