Välkomna till Atlanta – nu kör vi!

Mästerskapet kallas för ”Glory’s Last Shot”, var från början en matchspelstävling och är kronjuvelen för världens största association för professionella golfspelare och tränares (PGA of America).

Det är dags för 93:e upplagan av PGA Championship och spelplatsen är Atlanta Athletic Club.

Här i Johns Creek, Atlanta är det varmt, fuktigt och åska i luften.

Ute på banan just nu har vi bland andra Fredrik Andersson Hed, Johan Edfors och Peter Hanson i en treboll. Dags för undertecknad att ansluta där strax och se om det finns nån form att rapportera om.

Upplägget för veckan blir nog att här på bloggen i lite ledigare stil uppdatera er om händelserna och snacket på AAC, stort som smått, och bjuda på lite matigare och fokuserade texter på startsidan.

Några synpunkter, frågor, funderingar eller idéer om vad ni vill se och läsa här? Droppa ett mail till mig på oskar.asgard@golf.se.

And we’re off.

/Oskar Åsgård

Svenskarna värmer med bästboll

När trio Andersson Hed, Edfors och Hanson klev upp på tionde tee stod där ytterligare en svensk – Robert Karlsson.

En given bästboll på baknian med andra ord – firma Andersson Hed/Karlsson (ett av historiens högsta, mätt i möh, bästbollpar måntro?) mot Edfors/Hanson.

Och svenskarna slängde direkt birdies i fejorna på varandra.

Först Karlsson med en fin trea efter en mysigt slagen wedge på tian. Ett upp AH/K.

På elvan spelade Hanson utslaget till position 1A mitt i fairway med blott en kort järnsticka kvar. Men trots det lät han partnern Edfors stå för birdien, från ett hängande bunkerläge till vänster utan att kunna se flaggan och med mäktiga trädkronor som hängde ner till vänster. Kvitterat.

Kanske var Hanson lite skamsen efter att ha lämnat allt jobb till Edfors på elvan och kände sig manad att dra i en själv på tolvan – som var resultatet av en lay-up och en läcker wedge till knappa metern. Ett upp E/H.

Trots att Andersson Heds birdieputt smet förbi på 13 räckte det för hålseger och matchen var igen kvitterad när bloggen avvek.

”Då slipper du se när pengarna byter händer” hälsade Hanson när bloggen travade iväg. Under hotet att kameran skulle vara framme när de kom in efter 18 blev svaret att transaktionen skulle ske djupt inne i AAC:s omklädningsrum.

Men gott folk, behåll lugnet. Bloggen lovar återkomma med resultatet från denna svenskbatalj även om the ”money shot” riskerar att utebli.

Mycket fokus kring green

Träffade Alex Norén på sjuan nyss och följde honom in. Han har spelat nio hål igår och 18 idag. Känslan so far är att spelet sitter bättre än förra veckan – då puttningen var vass, men spelet från tee vacklade lite.

Mycket tid har lagts kring green. Med sig har Alex sin närspelstränare och polare Viktor Gustavsson som hjälper till att få inspelsvarven fokuserade och hela tiden kan ge Alex feedback och bolla slag och spelstrategi. Ni kan läsa mer om det på Golfskolans blogg under veckan.

Fokus ligger på att hitta rätt känsla för hur slagen från bunkrar, snaggade avrinningsytor och den kletiga bermudaruffen ska flyga, landa och rulla ut rätt. Ovan ser ni hur en chippad historia från ruffen kan se ut.

Banan tuffare än sist

Det har hänt lite på Atlanta Athletic Club sen PGA Championship var här senast, för tio år sen. Rees Jones översåg en renovering av banan 2003 och 06, där nytt gräs har lagts ut på i stort sett hela banan. Greenerna är hårdare och snabbare - särskilt nerför eftersom Champion Ultra Dwarf-bermudagräsets strån ligger med lutningarna - och en del nya tees har byggts.

Sammantaget är känslan att några 15 under par, som David Toms vann med här 2001, inte kommer att skymtas på söndag.

"Kan du komma till dubbelsiffrigt som det spelas nu har du riktigt bra chans att vinna, förutsatt att det inte kommer nån Rory McIlroy..." säger Peter Hanson.

"Jag kan inte se 15 under här, kan du göra det?" frågade Hanson till Fredrik Andersson Hed bredvid, som med övertygande stämma svarade:

"Nej, jag kan inte absolut inte göra. Det skulle vara med regn på nätterna och vindstilla på dagarna".

Tio "Steves" för varje "Adam"

En amerikansk golfjournalist bredvid bloggen beskrev jublet som mötte Steve Williams och Adam Scott när de gick upp mot 18:e green på Firestone såhär: "there were ten 'Steves' for every 'Adam'".

Bloggen kan rapportera att känslan även innanför repen på AAC är att Williams nog gör bäst i att dra in hakan några centimeter.

Adam Scott sa såhär om det hela på tisdagens presskonferens:

"I kind of think it's been blown out of proportion. I guess it's newsworthy stuff. I don't know. Steve was obviously delighted to win, as was I. And, you know, he was speaking with a bit of emotion probably".

Scott bekräftade också att han och Williams är överens om att låta klubborna sköta snacket i fortsättningen - ungefär som Williams alltid resonerat tidigare. Sannolikt har därmed Williams hybrissläng och den här pajkastningen kommit till ända.

Om inte Tiger väljer att tända brasan igen på sin presskonferens imorn förstås...